Inl�gget publicerades ursprungligen p� bitlof.se
---

I f�rra veckans avsnitt av Retroresan m�ts ni av ett mastodontavsnitt som klockar in p� �ver tre timmar. Jag och Samson har gjort �nnu en specialare, denna g�ng till�gnad Sonic. Del 1, 2, 3 och 4 tas upp, diskuteras och f�r i slut�ndan alla en varsin pizza. Har ni inte lyssnat �nnu s� g�r det nu.

Karakt�ren Sonic stod en g�ng i tiden f�r det nya, det h�ftiga och de som faktiskt v�gade g� mot str�mmen. Det som inte var Nintendo, helt enkelt. Detta var dock en v�ldigt l�ng tid sedan och mycket har h�nt sedan dess. Sonic �r helt enkelt inte s� cool l�ngre. Eller snarare s� �r det nu i efterhand som man fattar att han aldrig var vidare cool.

P�rlan i samlingen �r Sonic 2. D�r funkar faktiskt det mesta, �ven idag. Musiken �r som sv�ngigast, bandesignen grym och det �r lagom utmanande. Del ett fungerar mest som en introduktion. Sonic saknar viktiga funktioner, bandesignen k�nns inte genomt�nkt kontra huvudkarakt�ren. Det �r ett godk�nnt spel, men inte mycket mer �n det.

Skiten b�rjar sedan regna i och med Sonic 3. Jag vet inte vad jag t�nkte med n�r jag placerade spelet p� min topp 100-lista, efter min vecka med spelet st�r det klart att just detta spel inte h�r hemma d�r. N�r listan v�l uppdateras ska spelet f� flyga all v�rldens v�g. Det �r ett spel skapat av ett team som skitn�digt funderat �ver vad de ska g�ra med sin �lskade plattformshj�lte, som p� papperet endast kan g�ra tv� saker; hoppa och springa fort. Och han hoppar ju inte vidare bra heller. Helt v�rdel�st, faktiskt.

Sonic 4 �r ju huvudr�tten i veckans avsnitt och det �r ocks� lyckligtvis b�ttre, men efter ha spelat igenom det tv� g�nger k�nner jag mest att jag fortfarande �r m�tt. Sonic �r f�r mig f�rknippat med 90-talet, tillsammans med Vanilla Ice och bleka pik�-tr�jor. Och precis som dessa tv� b�r Sonic f�tt stanna och d�tt d�r.

S� jag �r nog inte vidare sugen p� Sonic 4: Episode 2. Jag tror jag g�r det b�st i att f�rs�ka gl�mma den bl� igelkotten nu och l�ta honom d�. Det blir nog b�st s�.

Inl�gget publicerades ursprungligen p� bitlof.se
---

Gran Turismo 5 damp ner strax innan helgen. Med familjen p� bes�k s� fick jag leta flitigt efter timmar att spela men det gick tillslut och recensionen kom ut tidigt under m�ndagen. Trots svackor och sk�nhetsfl�ckar s� imponerade evighetsprojektet p� mig och jag gav det 4/5. Ni kan l�sa recensionen genom att klicka h�r.

Jag har fortsatt spela sedan dess. Grindat, kommit b�ttre �verens med mina inhyrda f�rare i B-specs och k�pt dyra bilar, f�r att sedan s�lja dem f�r vrakpriser. S�nt �r livet som virtuell racingf�rare p� amat�r-niv�. Jag gillar det flera l�ngder mer �n vad jag p� f�rhand trodde. Men en sak retade mig idag n�r jag (tillslut) sorterade min spelhylla.

P� boxarten till varje Gran Turismo-spel s� st�r det som undertitel �The real driving simulator�. De var starka ord redan 1998, men Gran Turismo var d� verkligen s� n�ra verkligheten man kunde komma p� spelkonsol. Men idag �r kraven st�rre och fler utvecklare befinner sig p� en h�gre niv� niv�. Gran Turismo 5 ser och k�nns realistiskt p� m�nga s�tt, men i andra fall k�nns verkligheten v�ldigt l�ngt borta.

Det blir som allra tydligast n�r jag under dagen g�r med i en turnering d�r bilarna �r betydligt snabbare och topptrimmade �n mitt starkaste kort. Detta inser jag dock inte f�rr�n vi dragit ig�ng. Tack vare dj�rva inbromsningar och en hel del taktiskt k�rande s� lyckas jag dock h�nga med de fr�msta bilarna hyfsat bra. Dock s� blir bristen p� h�stkrafter desto mer uppenbar p� banans mer raka partier.

Inf�r sista varvet pendlar jag mellan tredje och fj�rde platts, men kan hela tiden se samtliga bilar framf�r mig. I den sista sn�va kurvan innan sista rakstr�ckan tappar jag fattningen och inom loppet av n�gra sekunder f�rvandlas jag till Kamikaze-pilot. Eftersom kurvan �r skarp saktar alla framf�rvarande bilar in. Inte jag. Med full fart kraschar jag in i den ledande bilen, vilket f�r denne att v�ldsamt glida av banan medan jag klarar kurvan perfekt och med riktig bra utg�ngshastighet inf�r upploppet. Jag vinner t�vlingen.

Gran Turismo 5 kan spelas p� ett v�ldigt orealistiskt s�tt och man kan faktiskt vinna p� det. Jag s�ger inte heller att detta per definition �r n�got d�ligt, snarare uppskattar jag att man faktiskt kan g�ra overkliga saker ibland. Man utnyttjar det faktum att det faktiskt �r en handkontroll man sitter med och inte i en riktig bil p� en riktig bana. Det jag st�r mig p� �r ist�llet namnet. �Simulator� kan jag sm�lta, men n�r man f�rst�rker allt med ordet �Real� tigger man ju bara om det. Ur den h�r aspekten �r Gran Turismo 5 lika realistiskt som valfri del ur Call of Duty-serien.

Men som sagt, jag tycker om spelet. J�ttemycket. Sett ur retroperspektiv kan det faktiskt vara ett av de b�sta racingspelen n�gonsin, faktiskt. Men inte realistiskt. Vi �r inte d�r �n.

Inl�gget publicerades ursprungligen p� bitlof.se
---

Zombies forts�tter att invadera, infektera och ta �ver. De finns inte l�ngre endast i gamla kultfilmer, utan �ven i tv-rutan genom suver�na serien �The Walking Dead� som nyligen drog ig�ng. De �r h�r f�r att stanna, oavsett hur m�nga vi skjuter skallen av och jag blir glad av denna tanke. Jag �lskar zombies och framf�rallt under denna h�st har jag blivit smekt medh�rs mer �n vanligt.

Imorgon sl�pps Dead Nation p� Playstation Network, en top-down shooter som jag fastnade f�r n�r jag spelade och recenserade f�r Skillpoint.se. I semi-nya Call of Duty: Black Ops �r det �Zombies�-l�get det som underh�ller mest, trots en skiva som �r fylld till bredden av andra godsaker. Att som John F. Kennedy massakrera zombiehundar tillsammans med en v�n v�ger �nd� tyngst.

Och i Dead Rising 2 f�r man ist�llet l�ta kreativiteten fl�da, n�r man inst�ngd i en st�rre lokal i m�ngt och mycket faktiskt bor granne med tusentals och �ter tusentals zombies. �ven om just det spelet inte riktigt v�lte min b�t s� �r det l�tt att kalla 2010 f�r �The year of the Zombies�. Men samtidigt � det h�r �r inget nytt. Det har sett ut s� h�r en l�ngre tid och jag ser egentligen ingen anledning till varf�r det skulle f� ett abrubt slut inom en �versk�dlig framtid. En zombie �r en perfekt fiende � n�got som suver�na podcasten Obiter dictum avhandlade i ett riktigt bra avsnitt f�r n�gon vecka sedan.

Visst finns det utrymme f�r f�rb�ttring, inte minst i titel-avdelningen (lite f�r m�nga Dead-titlar kanske?) men det har n�stan blivit en regel att jag har en trevlig spelstund tillsammans med zombies av alla dess slag.

S� l�t de d�da leva. Det �r trots allt m�nga faktorer som g�r ett spel underh�llande eller inte, d�r typen av fiende �r en ytterst liten detalj.

Inl�gget publicerades ursprungligen p� bitlof.se
---

Jag kallade LittleBigPlanet 2 f�r ett spel som �inte v�gade g� fram�t�. Det jag syftade p� var givetvis att de med en motor som st�djer allt material fr�n f�reg�ngaren s�tter lite krokben p� sig sj�lva. Men Media Molecule verkar sugna p� att �vertr�ffa mina f�rv�ntningar, nyligen sl�ppte de en ny trailer fr�n spelet i fr�ga, som bl�ste mig av stolen. Se den h�r nedan.

Jag �r nu �n mer �vertygad om att jag m�ste �ga LittleBigPlanet 2. Kanske var det bra att sl�ppet flyttades fram och man fick ett bonusvarv att jobba p� spelet, f�r i trailern ser det inget annat �n fantastiskt ut. Media Molecule f�rtj�nar ocks� en eloge f�r att de ofta g�r snygga och attraktiva trailers, jag sitter mer �n ofta och dreglar.

Inl�gget publicerades ursprungligen p� bitlof.se
---

Under min aktiva tid som spelskribent och recensent har jag aldrig gett ett spel full pott. Om det s� �r fem, tio eller hundra som ska ges till ett perfekt spel s� har jag inte n�got s�dant spel ramlat ner i brevinkastet f�r recension. Detta tills nu nyligen.

Jag har lite av en hat/k�rlek-historia med sifferbetyget generellt. Jag f�rst�r och gillar tanken med att det �r texten i fr�ga som ska tala och inte siffran. Men samtidigt �r jag en renodlad absolutist. Jag gillar rangordning och bed�mning p� gr�nsen till navelsk�deri. Jag skriver listor och g�r veckovis uttalanden offentligt som jag sedan f�rs�ker st� f�r s� gott det g�r. S� siffran �r viktig f�r mig � men det vore ofta sk�nt att slippa den.

Femman sitter l�ngt inne, det ska ni veta. Ett spel som av mig f�r b�sta m�jliga betyg har inga som helst brister, inget kan ha l�mnats �t slumpen. D�rtill f�r spelet g�rna ha en liten edge ocks�, n�got som man inte hade v�ntat sig och som f�r genren fram�t. Jag beh�ver nog inte p�peka att v�ldigt f� spel lever upp till denna niv�. Kanske ett eller tv� per generation.

Men Harmonix har lyckats. Redan innan gillade jag spelhuset, men efter det h�r kan jag inte �nnat �n appl�dera dem. De vet exakt vad de sysslar med och de g�r det b�ttre �n n�gon annan.

Recensionen av Rock Band 3 blev f�rdig under f�rra veckan. Och spelet �r perfekt. Klicka h�r f�r att komma till recensionen.

Eller spoilade jag allt f�r er nu?

www.youtube.com Inl�gget publicerades ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

www.youtube.com Inl�gget publicerades ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

www.youtube.com Inl�gget publicerades ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...

Inl�gget publicerades ursprungligen p� ...