Urs�kta uppeh�llet, men mitt riktiga liv tog �verhanden n�gra dagar. Hur som helst. F�r en knapp vecka sedan gav jag mig ut p� stan igen, fast besluten om att sl� till. Suget efter DJ Max Portable 2 var f�r stort, jag gav efter. Med siktet inst�llt p� Sofmap Saurus i Denden (fr.o.m. nu kort f�r Denden-town, aight?) och det billigaste alternativet f�r ca 7500 yen hoppade jag gladeligen p� t�get och s�g fram emot ink�pet. V�l framme m�ttes jag dock av en otrevlig syn och konstaterade att spelet inte fanns kvar. En sm�rre rysning f�rdades l�ngst med min ryggrad, bara f�r att n�gra sekunder senare �verg� till njutbar v�rme. De har bara flyttat p� skiten.

Men som vanligt handlar det om gambling i Denden. Att ta f�rsta b�sta inneb�r oftast en f�rlust eftersom man f�rr eller senare �r d�md att springa p� ett billigare exemplar n�gon annanstans, av vad det �n g�ller. Jag visste dock att detta var det billigaste jag sett hittills, men valde �nd� att v�nta. Kall som jag var. Och se p� fan. Mest f�r skojs skull gick jag in i en aff�r jag alltid undvikt p.g.a. dess extremt h�ga ljudvolym (ljudniv�n i japanska spel- och kl�dbutiker m�ste upplevas) och dess tillsynes standardm�ssiga urval av spel. Men d�m av min f�rv�ning n�r jag inte bara sprang p� spelet i fr�ga, utan �ven en hel sektion med bara importspel. Min ignorans fullkomligen bitchslappade mig r�d i ansiktet. Jag hade dock inte tid att sk�mmas, f�r framf�r mig uppenbarade sig DJ Max Portable 2 hela tusen yen billigare. Knappa 6500 fick jag hosta upp, n�got jag gjorde med gl�dje.

N�gra hundralappar fattigare och X antal timmar senare var det dags f�r den heliga stunden (inte det, ditt as) och mina fr�siga Sony-lurar �kte p�. Jag nj�t. Bara k�nslan av n�got nytt gjorde mig n�stan berusad, men ska jag vara helt �rlig s� d�mpades min entusiasm en aning efter 10-talet spelsessioner. Vad var detta? Musiken h�ller ju inte alls lika h�g klass som det f�rsta spelet. Jag trevade dock vidare med vetskapen om att �ven det f�reg�ngaren blev b�ttre ju mer man spelade det, och s� blev det. Idag �lskar jag del tv� mer �n n�got annat. Med nya fever-l�get blir spelet �n mer intensivt och musiken har jag b�rjat uppskatta mer �n jag trodde var m�jligt. Mitt enda problem nu �r n�r jag sjutton ska f� tid �ver till �vriga PSP-spel?

Nu var det n�gra veckor sedan spelet sl�pptes. Uppf�ljaren till vad som med l�tthet kan klassas som det mest underh�llande PSP-spelet hittills, DJ Max Portable. Med DJ Max Portable 2 introduceras inte bara ett nytt femknappsl�ge, utan givetvis �ven m�ngder av nya l�tar, det riktiga godiset f�r oss som pumpat samma sp�r om och om och om igen, i evigheter. Som jag har v�ntat.

Jag m�ste dock erk�nna att jag f�r anses vara n�got av en nyb�rjare h�r. F�rsta spelet inhandlas under min tre m�nader l�nga visit i Tokyo i h�stas. Jag testade spelet som hastigast och avf�rdade det faktiskt omg�ende. Om�jligt och trist. Varf�r skulle jag beh�lla det h�r? Och d� spelet kostade mer �n vanligt i Japan i och med att det importerades fr�n Korea s� var jag fast besluten om att s�lja tillbaka det relativt omg�ende. F�rsta f�rs�ket misslyckades dock d� aff�ren jag gick till hade ett n�gorlunda kr�ngligt system. Andra g�ngen gick b�ttre, men jag tvekade �nd�. Inte ens h�lften skulle jag f� tillbaka, trots att spelet i princip var sprillans nytt. 6000 yen gav jag, 2500 skulle jag f� n�gra dagar senare. Svaret blev nej.

Idag �r jag oerh�rt glad �ver att jag gav spelet en andra chans. Sedan dess har jag knappt r�rt n�got annat f�rutom diverse obligatoriska recensionsexemplar. Men jag �r lat. Trots att alternativ d�r man kan anv�nda b�de sex och �tta knappar finns s� har jag h�llt mig till nyb�rjarl�get med fyra knappar. Jag kan l�tarna innantill vid det h�r laget, men s� fort jag s�tter mig ned med exempelvis sex knappar s� spelar jag som en blind. Muskelminne �r A och O h�r.

F�r all del. L�t oss �terknyta till vad det h�r inl�gget egentligen skulle handla om, n�mligen uppf�ljaren. Ett mindre antal exemplar av del tv� har b�rjat hitta ut till aff�rerna, men det chockerande priset av 6000 yen (drygt 350 kronor) lyser med sin fr�nvaro. Ist�llet kostade spelet 7400 yen (ca 450 kronor). Nej tack som fan, sa jag och l�mnade aff�ren som f�r tillf�llet var Sofmap Saurus, en av giganterna i Denden-town. L�ngre ned p� gatan sprang jag dock p� spelet igen. B�ttre lycka den h�r g�ngen? Skulle inte tro det. Galna 8900 yen (ca 540 kronor) ville d�rarna ha f�r den lilla plastiga UMD-skivan. Lagom n�ra en hj�rtattack l�mnade jag besviken �ven den aff�ren f�r att inte hitta spelet igen.

Jag st�r s�ledes inf�r ett val. Att fullkomligen vr�ka ut pengar p� den "billigare" varianten, eller helt enkelt v�nta till det kommer ut som begagnat. N�got som kan dr�ja i och med den begr�nsade upplagan h�r i �st. S� vad ska jag g�ra, k�ra l�sare? Finns det kanske n�gon d�r ute som kan delge sina �sikter om spelet, hur det st�r sig gentemot storebror och s� vidare!? Motivera mig till att k�pa n�got jag vill ha, f�r pengar jag inte har.

Ibland �r livet bra jobbigt!

F�rvisso inget nytt, men jag vill �nd� lyfta fram min n�rmaste v�n under h�sten 2006 som jag tillbringade hos diverse kompisar i Tokyo och dess f�rorter. Min sambo hade f�tt jobb som au pair hos en svensk/japansk Ikea-familj, och eftersom vi b�da delar k�rleken f�r Japan var valet f�r min del inte s�rskilt sv�rt. L�genheten hyrdes ut och mitt sparkonto t�mdes. Men medan tjejen hade en fast boplats (hon fick ett rum hos familjen) s� var jag tvungen att fara runt lite varstans i Tokyo och hysa in mig hos diverse v�nner.

En av dessa var en munter japan som delade ett halvt hus med sin bror, inte l�ngt fr�n centrala Tokyo. Och eftersom vi sedan tidigare var goda v�nner s� var det inga problem f�r mig att f� en sovplats d�r. Han sj�lv jobbade dock dubbelt och var oftast borta fr�n tidig morgon till midnatt, om han kom hem �ver huvud taget. Det h�nde mer �n en g�ng att han fick jobba tv� dygn p� raken med endast n�gra timmars s�mn p� en h�rd soffa p� jobbet. Hans bror var inte s�mre han. Gymnast som f�r tillf�llet upptr�dde p� v�l valda delar runt om i Japan, n�got som innebar daglig tr�ning, �ven det fr�n tidig morgon till sena kv�llen.

De dagar jag inte tr�ffade min sambo, eller helt sonika f�r- och eftermiddagar/kv�llar d� jag inte var ute p� �ventyr hade jag endast en v�n. Paru. Min v�ns brors hund av m�rket chihuahua, modell l�ngh�rig. Till en b�rjan upptr�dde han fegt aggressivt och var rej�lt os�ker p� det nya s�llskapet han f�tt hemma i det �de huset p� dagarna. Han var tuff n�r husse var hemma, men feg som en r�tta n�r jag var d�r sj�lv med honom. Men som med allt annat s� v�njer man sig med tiden. Det dr�jde inte s�rskilt l�nge innan han blev sm�tt beroende av mig. Han h�ll mig alltid s�llskap och bevakade minsta lilla r�relse jag gjorde. Vid mer �n ett tillf�lle valde han faktiskt mitt s�llskap ist�llet f�r husses n�r han v�l var hemma. Smickrande.

Jag kommer att minnas honom som en v�ldigt god och n�ra v�n, och det verkar som att det �ven var hans plan. F�r bara n�gra dagar innan resan tillbaka till Sverige igen l�mnade han tre sm� bruna paket �t mig, i min s�ng.

Tack, Paru. Jag ska aldrig gl�mma dig.

I retroparadiset Super Potato i Denden-town, Osaka, finns det s� att det r�cker och blir �ver ifall man �r p� jakt efter s�v�l sten�ldersprylar som g�rdagens nyheter. Gamla, gulnade Famicoms tr�ngs i hyllorna tillsammans med n�stan nya, limiterade Dreamcast-utg�vor i diverse f�rger. Svart-vita Wonderswan-enheter som givetvis f�rblir os�lda tapetserar v�ggarna tillsammans med 1000-tals spel fr�n en eller ett par generationer bak�t. Intressant och ytterst stimulerande �r det dock.

Men hittills har jag inte st�tt p� n�got som toppat soundtracket till Saturn-spelet Princess Crown. Ett spel s�kerligen m�nga knappt ens h�rt talas om ifall det inte vore f�r �terutgivningen till PSP, eller via n�gon retrospecial i valfri speltidning. Oerh�rt vackert och underh�llande var det hur som helst. Jag �nskar verkligen att fler liknande spel kommer att se dagens ljus, och med kommande Odin Sphere till PlayStation 2 ser min dr�m ut att kunna bli verklighet. N�v�l. Det var allts� cd-skivan inneh�llandes den officiella musiken till spelet som f�ngade min uppm�rksamhet. Inl�st i ett glassk�p, inplastat, stod originalutg�van av soundtracket och stoltserade med en prislapp som smiskar det mesta. Hisnande 4900 kronor skulle det kosta mig om jag ville l�mna aff�ren med cd:n i handen.

Det k�nns som att sm�rtgr�nsen �r n�dd sedan ganska l�nge n�r det handlar om s�dana h�r summor, men av n�gon skum anledning blir man bara mer intresserad desto dyrare en sak �r. Fast den h�r g�ngen, och s�kerligen alla andra kommande g�nger, f�r jag n�ja mig med f�nstershopping.

Nu har det sl�ppts. Igen. Jag talar om Final Fantasy, det enda spelet i serien utan behov av vare sig siffror eller undertitlar. I en n�got upphottad och widescreen-anpassad upplaga g�r f�rsta delen i serien sitt int�g p� Sonys b�rbara plattform, PlayStation Portable.

Tycka vad man tycka vill om f�retagens flitiga m�jlkning av sina allra starkaste varum�rken, men i �rlighetens namn �r det bara att blunda f�r det ifall det svider f�r mycket. Personligen vet jag inte vad jag skall tycka. Inte f�r att jag har n�got emot uppdaterade �terutgivningar, utan snarare f�r att jag �r r�dd att spelet ska k�nnas f�r gammalt redan fr�n b�rjan. Men intressant i det h�r fallet �r ju att den japanska versionen �ven ska ha st�d f�r engelska, n�got import�rer utan japanskakunskaper kan gl�djas �ver.

Efter ett antal timmar p� stan var det billigaste priset jag hittade spelet f�r cirka 3400 yen, motsvarande knappa tv� hundra svenska kronor. Definitivt �verkomligt i vilket fall som helst. S� det blir v�l ett k�p s� sm�ningom �nd�, om inte annat som begagnat.

�nda sedan sl�ppet har det varit mer eller mindre om�jligt att f� tag...

Idag var det f�rdj�vla varmt igen. Senaste tiden har temperaturen...