Diskussionsforum

Hej

Inledning

F�r n�gra veckor sedan, veckor som s�kert blivit en m�nad eller tv�, uppt�ckte jag tv� s� kallade kn�ckningar som har kommit att betyda ovanligt mycket f�r mig. Innan jag avsl�jar dem t�nkte g� igenom de �ldre, de som funnits med en l�ngre tid och hj�lpt att forma den m�nniska jag �r idag.

Fingrarna

Alla fingrar utom tummarna. Klassikern som v�ldigt m�nga utf�r d� och d� genom att fl�ta ihop fingrarna p� b�da h�nderna och str�cka ut. Mitt tillv�gag�ngss�tt eller l�ngsammare men mer metodiskt. Jag trycker varje finger f�r sig mot handflatan. F�r att kn�cka fingrarna p� h�ger hand anv�nder jag v�nstra handens handflata. V�nster hands fingrar trycker jag ned antingen med tummen p� samma hand eller tummen p� den andra handen.

Pihk, pihk, pohk, pohk. Pohk, pohk, pihk, pihk, l�ter det.

Nacken

En vridning i nacken s� att ansiktet pekar snett upp�t v�nster resulterar i en liten kn�ckning.

Knick.

Stort�rna

B�jer jag stort�rna s� l�ngt ned�t det g�r h�rs tydliga kn�ckningar. Ibland g�r det inte, och utebliven kn�ckning resulterar endast i sm�rta d� jag f�rs�ker b�ja f�r l�ngt.

Pook. Pook.

Handleden

Inte en ordin�r kn�ckning, men i ordets egentliga bem�rkelse i allra h�gsta grad en s�dan: Ett kn�pp i handleden som kan utf�ras n�r som helst och hur m�nga g�nger som helst i rad.

Med v�nstra handens handflata riktad mot ansiktet vrider jag s� mycket det g�r av handen s� att tummen n�stan pekar ned�t. Sedan b�jer jag hela handen in mot underarmen, h�ller best�mt allting vridet, och b�jer tillbaka, och upprepar f�r �nskat antal ljud.

Kn�pp. Kn�pp. Kn�pp.

V�nster fotled

En likartad procedur i v�nstra fotleden leder till samma resultat, och kan allts� upprepas o�ndligt antal g�nger n�r som helst. Just nu har jag dock ont i den fotleden efter intesivt DDR-dansande, och kan inte utf�ra kn�ckningen, men den framst�lls genom att jag vinklar upp foten s� mycket som m�jligt och roterar fr�n h�ger till v�nster (urs�kta min terminologi, men jag tycker den g�r det ganska tydligt vad som h�nder).

Kn�pp, kn�pp, kn�pp.

B�l

En lustig en, som jag inte fastst�llt om den �r en s� kallad upprepbar eller bara v�ldigt inkonsekvent, sitter l�ngt in i ryggen. Jag vet inte n�r jag uppt�ckte den, men jag vet hur. Jag virade en handduk runt mig och mitt i rotationen av b�len fr�n h�ger till v�nster lj�d jag dovt. Vid f�rs�k att upprepa ljudet vid ett och samma tillf�lle har jag b�de lyckats och misslyckats, och kn�ckningens karakt�r �r allts� inte skriven i sten.

Dook!

Finalen

Till sist, d�, har vi de tv� senaste fynden. De b�da inger en irrationell, kan tyckas, men v�ldigt p�tagligt och tillfredsst�llande k�nsla av fullbordning och v�lm�ende. Av denna anledning utf�r jag dem i s�ngen innan jag ska f�rs�ka somna. Det �r ocks� passande d� liggande st�llning kr�vs f�r en av dem.

1. En mycket enkel handling. H�ger fotled b�js fr�n ett ganska neutralt l�ge endast en liten bit upp�t och framkallar ett mycket h�gt dovt ljud.

Kook!

2. Jag blir sentimental bara jag t�nker p� den. Utf�randet �r h�gst icketrivialt, varf�r det tagit s� l�ng tid att hitta den. Liggandes p� mage med neutralt raka ben (allts� inte anstr�ngt utstr�ckta) lyfter jag upp v�nster ben och placerar dess kn� i h�ger bens kn�veck och vrider samtidigt benet n�got �t h�ger. Sedan sl�pper jag, s� att v�nster ben �ker tillbaks till sitt utg�ngsl�get, och i sl�ppet kn�pper n�nting i v�nster kn�, och lyckan �r total.

Klack.

N�gra sista ord

Jag undanbeder v�nligen men best�mt h�nvisning till tr�den om livets sm� njutningar i syfte att detta skulle passa b�ttre d�r, d� jag lagt ned tid p� att sammanst�lla denna text, och tycker att den f�rtj�nar uppm�rksamheten den f�rhoppningsvis f�r genom att vara en egen tr�d.
Jag hoppas min kartl�ggning av underh�llit och inspirerat till vidare unders�kning av er sj�lva som ni mer �n g�rna f�r ber�tta om.

Det �r farligt att kn�ka f�ngrar

Dadel: Nacken
Dadel: Stort�rna
De d�r �r nog de enda jag k�r med. Nacken brukar jag k�ra p� jobbet n�r jag suttit stilla l�nge; l�gger den med �rat mot v�nstra axeln och roterar ansiktet upp�t.

Stort�rna, eller oftast �r det nog bara v�nstra stort�n, kn�cker ocks� till sk�nt om jag suttit still ett tag.

Den d�r p� liggandes p� magen verkar lite v�l alien f�r mig.

Dadel: 1. En mycket enkel handling. H�ger fotled b�js fr�n ett ganska neutralt l�ge endast en liten bit upp�t och framkallar ett mycket h�gt dovt ljud.
Den k�r jag ocks� med i princip hela tiden.

En viss Miss_Puma kn�cka mina tummar. Sen kan jag kn�cka med kn�na ocks�.

Andreas Kalldin: Det �r farligt att kn�ka f�ngrar
Nej, det �r bara n�got en del s�ger f�r att de tycker att det l�ter obehagligt. Jag s�g p� Fr�ga Doktorn f�r n�gra avsnitt sen och hon staml�karen sa att det �r helt ofarligt och att om man tycker det �r sk�nt att kn�cka i lederna s� bara att k�ra p�.

Fr�gan kom fr�n en orolig ung kille som spelade innebandy, har jag f�r mig, och som hade v�ldigt mycket kn�ck () i lederna.

Hursomhelst, nu n�r vi klarat ut det. Jag kn�cker nacken vid stelhet och fl�tar ihop fingrarna s�d�r, men det �r ingen 'ovana' eller s�.

Jag har en f�rm�ga att kn�cka det mesta som �r r�rligt p� min kropp. Fingrar, handleder, f�tter, kn�n, nacken, ryggen, fotlederna etc. etc.

Och jag kan inte sluta kn�cka, det �r ett m�ste i alla situationer, jag kn�cker �verallt. ibland blir mina medm�nniskor sura p� mig, men ja kn�cker vidare. Det �r som en drog, har man v�l b�rjat kan man inte sluta.

Andreas Kalldin: Det �r farligt att kn�ka f�ngrar
Wikipedia menar att det inte �r farligt varken en g�ng eller m�nga.

Orran: kn�cka mina tummar
En kompis gjorde det p� mig en g�ng, men jag f�rstod inte hur. Det var v�ldigt sk�nt dock, s� jag m�ste undersaken. Helt klart v�rd kn�ckning.

Sundance Kid: Det �r som en drog, har man v�l b�rjat kan man inte sluta.
Lite som en drog ja... Ett tag i yngre ton�ren kn�ckte jag n�got v�ldigt n�r jag blev nerv�s. Eller tja. Kn�ckte en g�ng, men fortsatte utf�ra r�relserna utan resultat i form av ljud.

Dadel: B�l
�r det m�nne den som jag brukar referera till som att kn�cka r�ven. Den sk�naste av kn�ckningar n�r man k�nner sig lite stel i b�ckenet, exempelvis efter att ha suttit f�r l�nge.

Dadel: kn�ckningar
Nu kom jag p� en till jag brukar g�ra, som du tydligen har missat, n�mligen br�stkorgen.

Det �r inte alltid det g�r, men den �r enkel. Man sp�nner helt enkelt ut br�stkorgen samtidigt som man liksom str�cker p� sig med armarna ut�t/bak�t.

N�r jag har suttit l�nge brukar jag resa mig, b�ja ryggen bak�t och liksom dra ut br�stkorgen genom att dra armarna bak�t upp�t. Oftast kommer d� en dov kn�ckning fr�n n�gonstans i trakten av br�stbenet. Det kan ocks� vara ryggraden. Sk�nt �r det hur som helst, och ett tydligt tecken p� att jag borde sitta b�ttre.

Sir Fuzzy of Gamer: Jag s�g p� Fr�ga Doktorn f�r n�gra avsnitt sen och hon staml�karen sa att det �r helt ofarligt och att om man tycker det �r sk�nt att kn�cka i lederna s� bara att k�ra p�.
Det som h�nder n�r man kn�pper �r att man sl�pper in ledv�tska mellan... lederna kanske? Eller (skelett-)benen eller n�t s�nt. Hur som helst, farligt �r det inte, men om man g�r det f�r mycket finns det risk att man blir �verr�rlig i vissa leder, vilket kanske inte alltid �r �nskv�rt. Om jag nu minns min kiropraktors ord korrekt. Kan ocks� vara s� att man blir lite junkie p� sitt kn�ppande, vilket g�r att man mycket snabbare �n "normalt" k�nner av stelhet i lederna om man inte kn�pper. Jag ska till kiropraktorn om en vecka, ber att f� �terkomma med detaljer efter det.

Mina kn�ppningar �r en vardagsjunkiekn�ppning och en kn�ppning deluxe som intr�ffar ganska s�llan. Den dagliga �r i v�nstra fotleden, jag snurrar v�nster fot motsols tills det kn�pper till. Oftast kommer kn�ppen redan efter ett kvarts varv, men ibland kan jag f� veva n�gra varv innan det sl�pper. En rest fr�n en gammal fotskada, och nu har jag blivit v�nster-fot-kn�pps-junkie.

Den andra �r i ryggen, n�nstans i mitten p� ryggraden/�vre delen av svanken. Den kan jag numera bara frambringa n�r jag �r riktigt tr�tt i ryggen. D� l�gger jag mig p� h�ger sida i s�ngen eller soffan och st�djer den �vre delen av kroppstyngden p� h�gra underarmen som ligger i mot soffan. Sen vrider jag p� �vre delen av kroppen �t h�ger men h�ller kvar h�fterna i samma position s� att ryggraden skruvas till det kn�pper till med ett rej�lt och dovt "DUCK". Otroligt befriande och h�rligt.


F�r n�gra �r sedan (n�r jag bodde i en l�genhet d� min s�ng stod �t andra h�llet och jag alltid gjorde denna r�relse f�r att sl�cka s�nglampan) gjorde jag den n�stan varje kv�ll.

Limbo: N�r jag har suttit l�nge brukar jag resa mig, b�ja ryggen bak�t och liksom dra ut br�stkorgen genom att dra armarna bak�t upp�t. Oftast kommer d� en dov kn�ckning fr�n n�gonstans i trakten av br�stbenet.
Det �r precis s� jag ocks� menar, snygg tajming p� v�ra inl�gg.

KidCactus: Det �r precis s� jag ocks� menar, snygg tajming p� v�ra inl�gg.
Mycket stilig, ja. :D

KidCactus: Nu kom jag p� en till jag brukar g�ra, som du tydligen har missat, n�mligen br�stkorgen.
Javisstja! Fast jag menar att det sitter i ryggen. Hur som helst �r det mycket sk�nt.

Krackack.

Jag kan inte kn�cka ! Elelr jo, r�knas det om det kn�pper till n�r man b�jer sig f�r att knyta skorna ?

Jag kn�cker mina n�tter.
Enkelt, och ingen tr�ning beh�vs.

posts�ck: Elelr jo, r�knas det om det kn�pper till n�r man b�jer sig f�r att knyta skorna ?
Javisst g�r det det! :D

Konsolspelare: Jag kn�cker mina n�tter.
Enkelt, och ingen tr�ning beh�vs.
S�m�rta + Inga barn...

Konsolspelare: Jag kn�cker mina n�tter.
Enkelt, och ingen tr�ning beh�vs.
Jag l�ste f�tter och fattade ingenting.

Brukar kn�cka fingrarna genom att knyta ihop h�nderna till knytn�var, och mitt ex brukade kn�cka mina t�r. Fast en g�ng misslyckades han och min h�gra stort� svullnade upp.

Mina stort�r kn�pper n�r jag g�r, kan inte g�ra n�gonting �t det.

Jag kn�cker b�de det ena och det andra. Dock ofrivilligt.