Efter lite musikbloggar om band jag gillar vill jag nu ta upp ett som jag ist�llet �lskar, ett band som faktiskt statuerar exempel f�r hela min musikaliska varelse. Blandningen de st�r f�r, alla stilar som mishmashas ihopa till ett audiovisuellt mirakel p� scenen, som f�r h�ret p� mina armar att streta rakt ut. Ja den kan jag inte annat �n �lska gr�nsl�st.
Muse.
Vad vill jag uppn� med tr�den? Ingenting egentligen. De som gillar den h�r typen av musik har nog k�nt till Muse sedan l�ngt tillbaks, och de som inte k�nner till dem �r antagligen inte heller s�rskilt mottagbara. Men om en enda person klickar p� t.ex. 'Supermassive Black Hole' i ren nyfikenhet och blir bl�st av stolen s� har ju tr�den mer �n v�l tj�nat sitt syfte. Om en enda individ med pessimism i blick kollar p� 'New Born' och t�nker "hmm det h�r var ju inte s� dumt" s� har jag gjort Matt Bellamy en liten gentj�nst f�r all fantastisk musik han givit mig.
Men, inga mer ord idag egentligen. Bara musik. Har allts� med hj�lp av YouTube satt ihop en egen "dr�msetlist", 15 l�tar som ger den ultimata Muse-upplevelsen, handplockade fr�n olika live-spelningar �ver de senaste �ren. Muse's livespelningar �r n�mligen sm�tt ofattbara. Men men, slutjiddrat.
Setlisten jag valt ut �r:
01. Knights of Cydonia 02. Hysteria 03. Supermassive Black Hole 04. Plug in Baby 05. Uprising 06. Starlight 07. Map of the Problematique 08. Time is Running Out 09. Thoughts of a Dying Atheist 10. Undisclosed Desires 11. The Small Print 12. New Born 13. Stockholm Syndrome 14. Take a Bow 15. Back in Black (AC/DC cover ihop med Jet's s�ngare)
Man5on: Blandningen de st�r f�r, alla stilar som mishmashas ihopa till ett audiovisuellt mirakel p� scenen, som f�r h�ret p� mina armar att streta rakt ut. Ja den kan jag inte annat �n �lska gr�nsl�st. Fan det beskriver ju Led Zeppelin ganska bra hurru!
Jotta: Fan det beskriver ju Led Zeppelin ganska bra hurru Jovars, Zeppelin �r ocks� klockrena i den variation de uppn�dde.
Cloudius: B�rjade lyssna p� Vitamin String Quartet idag, de har kovrat Muse, ta en lyssning Inte d�ligt alls. Cello-musik �r kul, gillar speciellt Rasputina och t.ex. den d�r roliga The Violent Femmes-covern som spelades i Rocket Science.
Schism: Faith No More ja, precis! Och Mr. Bungle. FNM till viss del, �ven om de saknar lite av "storslagenheten", det grandiosa och halvpretto i Muse. Dessutom snudd p� f�r mycket kakafoni. Muse �r extremt komplicerade, men �nd� har fortfarande m�nga melodiska partier, ungef�r som Tool. Mr. Bungle sen �r p� tok f�r mycket kakafoni f�r min smak. Rent av oljud ibland i mina �ron. Mike Patton �r inte alltid brilliant enligt mig.
Muse �r ett band jag knappt h�rt, men �nd� best�mt mig f�r att inte gilla av n�gon anledning som jag uppenrbarligen gl�mt bort. Att jag sen lovat mig sj�lv att f�rs�ka lyssna p� dem, men aldrig g�r det, �r n�got jag n�stan har d�ligt samvete �ver. Ska ge dem ett f�rs�k under dagen d� jag alltid har Spotify ig�ng p� jobbet.
Man5on: Men, inga mer ord idag egentligen. Bara musik. Vilken skiva b�r man ta tag i f�rst?
�ndrad: 25 feb 2010 08:18 av silent_noise, �ndrad 1 g�ng
I'm just an egg so ready to crack. Cooking from the inside yeah I'm ready to crack.
Man5on: Blandningen de st�r f�r, alla stilar som mishmashas ihopa till ett audiovisuellt mirakel p� scenen, som f�r h�ret p� mina armar att streta rakt ut. Ja den kan jag inte annat �n �lska gr�nsl�st. Schism: Faith No More ja, precis! Och Mr. Bungle. Jotta: Fan det beskriver ju Led Zeppelin ganska bra hurru! N�men, vad kul att vi kom in p� Kanye i den h�r tr�den
Ontopic s� tycker jag Muse �r riktigt sk�na. Gillar speciellt Queen-soundet i United states of Eurasia
silent_noise: Vilken skiva b�r man ta tag i f�rst? Absolution �r nog en ganska bra startpunkt.
Men det beror ocks� lite p� vilken "avdelning" av Muse's sound som du �r mest intresserad av. Om du lyssnar igenom Youtube-klippen i startinl�gget och hintar om vilka l�tar du gillar / inte gillar s� �r det l�ttare att rekommendera en enskild platta. Men annars s� s�ger jag: vilken som helst, F�RRUTOM deras f�rsta (Showbiz) och senaste (Resistance). Dom tv� skulle ge en ganska skev bild n�mligen.
Piccolo: Ontopic s� tycker jag Muse �r riktigt sk�na. Gillar speciellt Queen-soundet i United states of Eurasia Dom skulle bara manglat p� lite b�ttre i slutet s� kunde det verkligen blivit en hyllning till Bohemian Rhapsody
Man5on: Om du lyssnar igenom Youtube-klippen i startinl�gget och hintar om vilka l�tar du gillar / inte gillar Okays, ska g�ra det vid tillf�lle (dvs n�gon g�ng under morgondagen).
I'm just an egg so ready to crack. Cooking from the inside yeah I'm ready to crack.
Man5on: Absolution �r nog en ganska bra startpunkt. silent_noise: Okays, ska g�ra det vid tillf�lle (dvs n�gon g�ng under morgondagen). Kan f�rresten citera en gammal recension fr�n n�r Absolution sl�pptes, dvs 2003, som �r ganska head on n�r det kommer till vad Muse "�r".
Frontman Matt Bellamy and company stick to the same disturbed, and sometimes disturbing, formula that's worked in the past: the emotional intensity and style of Radiohead, a rock thunder descended from Black Sabbath, and the baroque drama of Queen. Longtime producer John Leckie sits this one out, and in steps indie �ber-engineer Rich Costey. With Costey manning the desk, the music feels more polished and slick, but less epic and raw. Longtime fans won't miss a beat though, because Bellamy delivers the same Thom Yorke vocal impersonation for which he's known, and continues the same anthemic posturing he's lifted from Freddie Mercury. With song titles and subject matter fueled by fear of the apocalypse and worries about infidelities and random murders, the subject matter is as gloriously pretentious and lovably unlovable as ever. Newcomers to the band should expect killer guitars reminiscent of jackhammers and chainsaws, bloodcurdling choruses, and of course, tender passages of falsetto. A recurring motif of racing samplers suggests nothing less than a rock opera version of the score to Koyaanisqatsi, and then there are the occasional spooky moments where funky rhythms mingle with heavy metal guitars, suggesting a progressive Italian zombie flick soundtrack. There's little point in selecting highlights, because other than some slow moments that feel tacked on, there's not much variation in theme or mood. Many listeners will probably prefer to tackle the album in small doses, and only the most headstrong won't require a breather. Muse continues to make unrelenting hardcore art rock; Absolution is a tad cheesy, a bit too grandiose in its ambitions, bursting at the seams with too many ideas, and thus exactly what any Muse fan craves.
En perfekt ljudbild av Matt's gitarrspel kan man f� i till exempel det h�r klippet. Spola fram till 3:20 in och kolla p� sista tv� minuterna:
Jag har nog alltid iofs haft en soft spot f�r vad man kanske kan kalla "angry white nerd rock music featuring flamboyant guitar play" (en term jag f�r �vrigt nyss myntade, om n�gon vill l�na den), och Muse och Matt Bellamy �r lite utav denna av mig nyss p�hittade genres p�l�ggskalv, imo.
Jag t�l verkligen inte det h�r bandet. Kanske helt obefogat, men det �r n�gonting som retar mig. Tool �r s� fruktansv�rt mycket b�ttre....fast det h�r ju egentligen inte h�mma h�r. F�rl�t.