L�nge leve konsolexklusiviteten

Ibland m�ste jag verkligen intala mig det, men jag tror innerligt p� att en florerande och levande bransch m�r b�st av variation. Finns det bredd s� finns det hopp. Argumentet �r extremt fluffigt och mer en filosofisk tanke �n n�got som alltid fungerar i praktiken. Men som jag ser det - s� som jag vill ha det, s� kommer det aldrig finnas en enda dominerande maskin p� konsolmarknaden. Helt enkelt f�r att det blir en f�r smal v�g att g� f�r en s�dan bred och svullen bransch.

Gammal reklam fr�n Sega

Och innan ni s�tter kanelbullen i halsen vill jag po�ngtera att jag mycket v�l �r medveten om att allt i slut�ndan handlar om pengar, om utvecklare och utgivares f�rm�ga att h�lla f�retaget flytande och betala ut l�ner till sina anst�llda. Men jag hoppas ocks� att de flesta f�retag har n�got mer driv �n just dollartecknet, att det finns n�got eller n�gra d�r som vill f�ra branschen fram�t och inte alltid placerar den ekonomiska aspekten i f�rsta rummet. F�r om vi som m�nniskor aldrig tog risker skulle vi heller aldrig l�ra oss att g�.

Historieboken ber�ttar att det alltid funnits rivalitet mellan de olika konsoltillverkarna, med tillh�rande fanboy-klick d�rtill. Dusten mellan Sega och Nintendo som inleddes p� 8 bitar eskalerade n�r bitarna f�rdubblades och vem kommer inte ih�g Segas minst sagt vassa pikar mot konkurrenten? Med facit i hand ser vi ganska snart att Super Nintendo stod som vinnare d� konsolen fick flest riktigt bra spel och inte minst b�ttre versioner av samma spel. Men, och h�r kommer hela min po�ng; det hade varit en f�rbannat tr�kig generation om vi inte haft den kapprustning som vi fick se. Sonic mot Mario, liksom. De m� springa runt samma l�parbana nu f�r tiden men en g�ng i tiden stod de i varsin ringh�rna och bl�ngde elakt mot varandra. Det �r sv�rt att inte s�ga att det var b�ttre f�rr.

Innovation fr�n Sony

Jag vet inte om jag �r naiv, men jag kan tycka mig se sp�r av detta �ven under denna generation. Vi l�mnar Nintendo Wii utanf�r diskussionen och konstaterar ist�llet att Sony hela tiden jagat Microsoft, dess publik och dess spel. Och jag tror faktiskt att Sonys nedg�ng fr�n f�reg�ende generation �r n�got som gynnat oss spelkonsumenter. Min k�nsla �r n�mligen att Microsoft k�r med lite f�r m�nga s�kra kort, spel som f�rutsp�s generera klirr i kassan och som allt som oftast ocks� g�r det. Men det �r ett r�tt smalt tillv�gag�ngss�tt och enligt mitt tycke ser vi en st�rre bredd hos Sony. Med mark att ta in b�r man testa nya grepp, som inte alltid genererar en ekonomisk succ� men som ger den intresserade �nnu en anledning att se �t Playstation 3-h�llet. Man v�gar ta risker - kanske just f�r att man inte har n�got att f�rlora. Heavy Rain f�rutsp�ddes inte generera n�gra st�rre int�kter till f�retaget, grundat i spelets smala natur. �nd� valde man att satsa p� Quantic Dreams och backa upp spelet, just f�r att det p� ett bra s�tt summerar Sonys bredd i utvecklarstallet.

S� Microsoft vinner med all s�kerhet kapprustningen mot Sony under generation sju. Men n�r vi om n�gra �r blickar bak�t s� tror jag vi alla �r tacksamma f�r den bredd som vi har i nul�get. Och f�rhoppningsvis p�g�r samma kapprustning �ven d�, f�r den enda egentliga vinnaren �r vi spelare, �ven om intresset tenderar att bli lite v�l dyrt.

Anders Brunl�f skriver till vardags f�r bitlof.se och h�rs �ven i Retroresan