Tio spel som f�rtj�nar att brinna

Det �r en kall och bister tid. Aldo har flytt till Japan i hopp om v�rme, Salle har rakat av sig sitt h�r f�r att kunna sticka sig en tr�ja. Peter har st�tt hela dagar och tittat dr�mskt in i Molten Core och mer �n n�gonsin tidigare �nskat att han fick vandra i sin hunters l�derst�vlar.

P� redaktionen b�rjar vi bli desperata. Vi har redan eldat oss igenom hela m�blemanget och halva Malins samling TV-spelskonst f�r att f� upp v�rmen. Med sorg i blicken tvingas vi nu h�ja v�ra �gon mot den sista k�llan till br�nsle vi har: v�ra v�l tilltagna spelsamlingar.

Men vilka spel skulle vi kunna avvara? Vilka spel skulle vi rent av hellre elda med �n spela? Tillsammans har vi satt oss ner och spekulerat.

Spel: Spyro: Enter the Dragonfly
Konsol: Playstation 2
Spyro, vad h�nde? En g�ng i tiden f�rgyllde du min barndom. Sedan blev det bara bajs. Enter The Dragonfly har en bandesign vars f�rvirrande idiotiska uppl�gg endast �verskuggades av dess tr�kighet. Man hade kunnat g�spa sig igenom hela upplevelsen, om det inte vore f�r att spelet �r till bredden fyllt med buggar. S� till den milda grad att det uppenbarligen tog laddningstider som var n�ra nog tio minuter l�nga att f� fram. Och inte k�nde man f�r att ha �verseende med buggarna och laddningstiderna heller, f�r att spela spelet var ungef�r lika roligt som att� att vara en stol. Och inte i n�rheten av lika roligt som att s�tta eld p� skiten.

Spel:Fist of the North Star: Ken�s Rage
Konsol: Xbox 360
Fist of the North Star hade varit skiten om det gets ut under tidigt 00-tal. Ett beat-em-up med massor av fiender, massvis med v�ld och h�rligt flashiga specialattacker. Fast nu kom det 2010 ist�llet, och uselhetskavalkaden var ett faktum. Milj�n �r ful. Fienderna �r fulare. Och Ken �r fanimej fulast av de alla. N�, f�rresten, fulast av allt �r nog animationsarbetet, som skulle kunna ha gjorts b�ttre av en sinnessl� sju�ring. I slut�ndan �r det ungef�r lika njutbart att springa upp och ned genom ultralinj�ra och �sttyskt gr�bruna skitmilj�er och s�mnigt knapphamra sig igenom v�g efter v�g av generiska skurkar, som att faktiskt bli fistad i nordstj�rnan. Hade v�rlden varit en b�ttre plats hade vi, f�rutom spelet, ocks� f�tt anv�nda hela utvecklarteamet som br�nsle till elden.

Spel: Superman 64
Konsol: Nintendo 64
N�r Titus Software fick i uppgift att g�ra ett spel till Nintendo 64 baserat p� den oerh�rt popul�ra tecknade st�lmannenserien k�ndes det som att vi kanske skulle f� det f�rsta riktigt vettiga spelet med Jor-els son. N�nting gick snett. V�ldigt snett. V�ta dr�mmar om ett Metropolis realiserat i full 3D d�r man var fri att flyga kors och tv�rs bland skyskrapor gick i kras med det urusla genomf�randet. �ver hela stan l�g kryptonitdimma som begr�nsade ytan man kunde vistas p� och spelet var extremt linj�rt och gick mestadels ut p� att flyga genom ringar med v�ldsamt d�lig kontroll och b�ngstyrig kamerakontroll. Superman (som egentligen bara heter s�, men f�r suffixet "64" av de flesta) kallas ibland f�r det s�msta spelet n�gonsin och fr�gan �r om det kanske �r r�tt. Br�nn skiten.

Spel:Strider
Konsol: Sega Mega Drive
Vad h�nde egentligen? Det skulle vara s� bra. Capcom l�g bakom produktionen. Fanboys har hyllat det som ett av de b�sta spelen som n�gonsin sl�ppts till Sega Mega Drive. N�r jag spelade Strider var det som att jag var med i ett dolda-kameran-program. Urusel kontroll. T�ntig story (hj�lten heter "Hirrej�����", det l�ter som � i den g�teborska sk�rg�rden). Inkonsekvent fysik. Urtrista banor d�r barnsligt enkla delar f�ljs av snudd p� om�jliga d�dsf�llor och hela tiden surrar soundtracket som l�ter som nedsamplad eurodiscojazz. Fyfan. Fr�gan �r om det ens �r v�rt att elda upp. Jag vill helst spr�nga det.

Spel: Top Gun
Konsol: Nintendo Entertainment System
Om man, som jag, �r f�dd under det tidiga 80-talet �r man v�l bekant med b�de Top Gun och Iron Eagle-filmerna. Stridsflygplan var sinnebilden av awesome under uppv�xten och vad kunde bli b�ttre �n att �ntligen f� flyga sj�lv, n�r Top Gun sl�pptes till NES? Jag kan f�resl� m�nga saker som �r b�ttre �n det spelet. Hundbajs som tandkr�m �r ett. Spelet var vackert och hade en h�ftig vy inifr�n cockpitten, men sv�righeterna med att landa planet och tanka det i luften fick en hel generation av gamers att kollektivt slita sitt h�r. Jag skulle nog klara av det nu med min vuxna hj�rna och finmotorik, men f�r all ilska och besvikelse spelet gav mig som barn s� f�rtj�nar det att brinna.

Spel: Fester's Quest
Konsol: Nintendo Entertainment System
Ni vet de d�r spelen som kryper fram ur skuggorna bara f�r att rida p� v�gen skapat av ett popul�rt namn? V�sande och snuskiga as�tare som inte tj�nar n�got syfte p� marknaden f�rutom att lura folk att k�pa? Ett perfekt exempel, inte bara i hur v�rdel�st det �r, utan tack vare huvudkarakt�rens mentala tillst�nd, �r Fester's Quest till NES. Ett helt omotiverat nonsens-spel d�r en blekfet psykopat ger sig ut p� gatorna f�r att d�da utomjordingar. Det �r hutl�st kr�ngligt och sv�rt och om man d�r m�ste man i princip b�rja om fr�n b�rjan. Det �r fult, omotiverat, buggigt och har spelhistoriens mest v�rdel�sa f�rstapersons-moment som �nnu en anledning att kasta det i elden. D�! Brinn!

Spel: Sonic Free Riders
Konsol: Xbox Kinect
Det finns en ny kontrollmetod, som skulle revolutionera spel f�r all framtid. Givetvis hoppar allas v�r barndomshj�lte Sonic p� flugan och skapar det ultimata spelet d�r din kropp och din r�st �r kontrollen. Problemet �r bara att ingenting funkar. F�rutom r�stkommandot "two in the pink, one in the stink" som av n�gon anledning v�ljer Xbox Live-ikonen. Det enda med kontrollmetoden som �r revolutionerande �r hur effektivt den frambringar en blandning mellan ilska och hysteriska skratt. V�r barndomshj�lte har f�rvandlats till ett kaxigt ton�rsmonster och kvinnosynen i spelet tar oss tillbaka n�gra hundra �r i utvecklingen. Sonic Free Riders �r utan tvekan det s�msta spelet som sl�ppts till Kinect. Det �r kanske till och med det s�msta spelet som sl�pptes 2010. Det utger sig f�r att vara ett barnspel, men vad du �n g�r, l�t inte dina barn komma n�ra det!

Spel: E.T. the Extra-Terrestrial
Konsol: Atari 2600
Det finns egentligen bara tre saker som �r d�liga med spelversionen av E.T. the Extra-Terrestrial. Tyv�rr �r de tre sakerna spelbarheten, handlingen och grafiken. Spelet hade en enorm reklamkampanj. Dessutom en enormt lyckad s�dan. Spelet lyckades bli den mest eftertraktade julklappen 1982 och blev i slut�ndan ett av de mest s�lda spelet till Atari 2600. 1.5 miljoner s�lda spel. 1.5 miljoner stackare som fick livslusten sugen ur sig. Och det �r f�r deras skull vi nu dr�nkar det h�r spelet i t�ndv�tska.

Spel: Tintin i Tibet
Konsol: Sega Mega Drive
Bakom ytan p� spelen vi spelar och �lskar finns det en massa magi. Osynliga mekaniker som vi bara antar ska vara d�r och se till att spelet fungerar s�d�r fantastiskt bra. Hitbox, allts� det som avg�r huruvida ett objekt nuddar ett annat eller inte, �r en s�dan sak. Vi ser det inte, men det �r livsn�dv�ndigt f�r ett spel. Tycker alla utom Infrogames, folket bakom Tintin i Tibet till Sega Mega Drive och SNES. De tyckte att det skulle vara roligare ifall spelarna fick gissa sig till hur n�ra man fick vara ett objekt innan det d�dade en, och sl�ngde d�rf�r in helt slumpm�ssiga hitboxar. Och slumpm�ssigheten gick igenom i hela spelet. F�r n�r i originalserien f�r vi se Tintins enorma sv�righeter att ta sig f�rbi ett kaf� utan att bli ihj�lslagen av hektiska servit�rer? N�, det blir tunnan p� den. Eldtunnan.

Spel: Draktr�naren
Konsol: Xbox 360
Tanken bakom ett licensspel f�r barn �r alltid densamma: Barn �r korkade och saknar kvalitetsk�nsla. S� m�ste t�nket ha g�tt p� kontoret n�r man satte ihop spelet som skulle g� ihop med den fantastiskt mysiga filmen Draktr�naren. �Barn tycker blinkande bilder �r h�ftigt och kommer bli helt f�rtrollade n�r de ser att det faktiskt �r de som styr gubben p� sk�rmen.� �Barn struntar blankt i att det �r fullst�ndig sm�rja de spelar.� �Barn tycker att det �r roligt att g�ra samma monotont meningsl�sa saker om och om igen. F�r det �r s� barn �r. Korkade.� Vill ni t�nda p�, eller ska jag?