Sonisphere

Det hela b�rjade bra. Jag m�tte v�nner jag inte sett p� flera m�nader. Vi missade Anthrax som tydligen skulle ha varit sev�rda. D�remot kom jag l�ngt fram p� det band jag gick dit f�r att se; Slayer. De var bra! Riktigt bra! Men de band som briljerade var �nd� Alice Cooper och Iron Maiden som jag sett f�rut. Det regnade hela tiden och de konfiskerade mitt paraflax vid ing�ngen. Eftersom jag stod allra l�ngst fram (dock vid sidan av) scenen kunde jag inte springa iv�g f�r att k�pa en poncho.

Efter att Maiden spelat f�rdigt skulle ca 50 000 personer r�ra sig hem�t. Efter ett par timmar av genombl�ta kl�der hade mina ben "frusit fast". Jag kunde inte r�ra mig en cm och sm�rtan var olidlig. Men en sn�ll v�n bar mig till utg�ngen d�r jag kunde tr�na upp musklerna. D�r var �ven d� den allra v�rsta skuren satte ig�ng, och hemf�rden �ver �ngarna var hemsk. Det var lerigt, det var m�rkt, det sp�regnade och jag hade fortfarande ingen poncho... och att g� p� ett �ppet f�lt n�r man ser blixten sl� ner l�ngre bort k�nns inte s� kul. Dessutom tappade vi bort varandra titt som t�tt.

Inte kom man hem heller. Tusentals m�nniskor p� tunnelbanan = fail. Vid ett tillf�lle satt jag i sp�regnet utanf�r och visste inte vad jag skulle g�ra. Tillslut hittade vi alla, och kom �ven p� tunnelbanan. Dagen avslutades med en vattenskadad kamera, mobil m. h�rlurar och en upptining i badkaret.

Det �r en dag jag sent kommer gl�mma. P� m�nga s�tt och vis!