Ursprungligen publicerat p� min blogg Trazhed Pixels.

Man s�ger att f�rsta intrycket �r viktigt, s� jag t�nkte b�rja dela med mig av det under mitt retrospelande. Jag har b�rjat spela Metal Gear Solid till Playstation.

Smygande har aldrig varit riktigt min grej. Jag har alltid varit den som rushat och slaktat mig fram genom spel. I t.ex. Ocarina of Time hade jag v�ldiga problem att ta mig in till slottet. I Metal Gear Solid �r det inte annurlunda.
S� n�r jag b�rjar spela �r det som att kasta en som inte kan simma ner i en pool. Smygandet b�rjar direkt och jag f�r, som v�ntat, problem att bara ta mig igenom f�rsta segmentet. Soldater till h�ger och v�nster samtidigt som jag f�rs�ker l�ra mig kontrollen och hur spelet funkar. Efter ett antal Game Over b�rjar jag f� till det och kunde ta mig vidare. Bara det k�ndes som en bragd.

I spelets inledande h�ndelser har jag blandade k�nslor. Ja, Metal Gear Solid �r ganska tidig 3D och det m�rks, men det �r v�ldigt snyggt f�r sin tid. Av det jag sett �r det inget jag st�rt mig p� grafiskt. Men finns andra saker har jag st�rt mig p�. Kontroll och kamera. Kontrollen k�nns lite jobbig just nu, men blivit b�ttre och det �r v�l bara ovana det handlar om mest. Men kameran d�remot vet jag inte riktigt hur jag ska k�nna. P� ett s�tt k�nns den kontrollbar och samtidigt inte, kan vara ovana d�r med. F�r tidigt att s�ga �n s� l�nge.
Men jag �r imponerad hittills. Det �r nervkittlande att smyga och g�mma sig f�r soldater. Det blir som kurrag�mma n�r man var liten. Sedan n�r man lyckats att ta sig fram, s� kommer en cutscene som taget direkt fr�n hollywood med imponerande r�stsk�despelare. Det �r v�ldigt sk�nt att bara sl�ppa kontrollen och bara titta p� vad som sker. Det leder till en fin balans mellan action och lugn.

Det var mitt f�rsta intyck och nu ska det spelas vidare. Men jag suger p� kurrag�mma, s� hur ska det h�r g�? Det �terst�r att se.

Ursprungligen publicerat p� min blogg Trazhed Pixels.

I l�rdags stack jag och en kompis till v�stkusten f�r Retrospelsm�ssan och jag var oerh�rt peppad. M�tte upp en till kompis i G�teborg och v�rt s�llskap tog oss till m�ssan. Hade h�ga f�rv�ntningar och det visade sig sen att jag hade helt r�tt i det.

S� fort vi kom in s� m�ttes vi upp av Sveriges Samus Aran, Pixelninja, i sin v�ldigt v�ldesignade dr�kt. Sen begav vi oss in i m�ssan och rakt in i "spelrummet". Spelrummet bestod av konsoler och datorer fr�n tid och rum. Allt fr�n Atari 2600 till Gamecube. F�rst�r dock inte vad Gamecube gjorde d�r, d� det inte k�nns tillr�ckligt retro. Men vi provade p� lite l�tt i b�rjan med en runda Pong (jag f�rlorade stort) och gick vidare till det st�rre rummet som var "marknaden". Marknaden var som en loppis med endast spel och spelrelaterade prylar. Perfekta platsen f�r en samlare. Priserna var v�ldigt blandade, en del var helt orimliga och andra billigare. Man kunde fynda mycket, vilket jag gjorde. K�pte Castlevania och Power Blade till NES och min kompis k�pte lite fler kassetter.

Vi gick runt ett par varv och jag nj�t bara av synen. Det var s� fint att se alla prylar och m�nniskor som hade samma intresse som en sj�lv. Men extra kul var att se yngre m�nniskor som ocks� bes�kte m�ssan. F�rmodligen f�r�ldrar som tog med sig sina barn, men intressant att se att intresset fanns �ven f�r de. Fanns ocks� en scen d�r t�vlingar f�r olika spel var ig�ng. Jag st�llde aldrig upp sj�lv, men f�ljde Super Mario Bros-t�vlingen med sp�nning. Blev v�ldigt imponerad n�r de t�vlande gjorde perfekta rundor och jag k�nde mig v�ldigt d�lig i j�mf�relse.
N�r man var p� m�ssan s� letade man �ven upp k�ndisar fr�n spelsverige och jag k�nde inte igen s� m�nga, mer �n de fr�n P3-spel. Men s� s�g jag Anders Brunl�f fr�n podcasten Retroresan, tog mod till mig och h�lsade p� honom. Snackade lite l�tt, men jag fick inte ut allt som jag hade t�nkt prata honom om, som att tacka f�r det fina arbete han och Samson Wiklund g�r. Men det f�r bli vid ett annat tillf�lle.

Vi var d�r fr�n klockan tv� till det st�ngde vid �tta och vi provade p� allt som fanns i spelrummet. Alla konsoler som jag varit nyfiken p� och alltid velat testa, fick jag �ntligen prova p� och �r s� glad �ver det. S�rskilt Commodore 64, Atari 2600 och japanska NES. Hittade �ven ett Philips CD-I att sitta vid, som hade ett v�ldigt intressant spel ig�ng.. Zelda - Wand of Gamelon, spelet som inte �r en officiell del av spelserien och som det kr�kts p� av bl.a. min idol Angry Video Game Nerd (James Rolfe). Ville skapa en egen uppfattning av spelet och det skiljde sig inte s� mycket fr�n vad som redan sagts. Det �r skit helt enkelt.

Efter m�ssan s� skulle det bli spelning 30 meter d�rifr�n med bl.a. Fantomen K. Men tyv�rr s� var tiderna lite missf�rst�dda, s� det visa sig att n�r det v�l b�rjat s� var det inte l�ngt tills vi skulle �ka. Med besvikna miner gick vi ut i regnet i G�teborg och v�ntade p� bussen. Det blev en stund reflekterande av dagens �ventyr och jag var n�jd. Alla som inte var d�r, missade verkligen n�got och m�ste ta sig dit n�sta �r.
�r n�got man verkligen inte f�r missa.

Ursprungligen publicerat p� min blogg Trazhed Pixels.

Yes, nu �r det klart efter lite planerande och s�d�r. P� l�rdag ska jag och en polare bege oss mot kusten f�r Retrospelsm�ssan 2011! Sett fram emot det sedan jag h�rde om m�ssan f�rra �ret och �r v�ldigt taggad p� det. F�r se om det �r n�gon man k�nner igen och v�gar h�lsa p�. Kommer inte bli n�gra spelk�p, men ska g�ra s� mycket jag kan p� m�ssan �nd� och skriva om det i ett senare inl�gg.
Och inte nog med det, s� blir det h�rlig efterr�tt p� kv�llen d� Revenge of the Commodore 64 kommer vara precis bredvid, d�r man f�r se bl.a. en av mina favorit chip-musiker FantomenK!

K�nns som det kommer bli en perfekt dag och om n�gon r�kar se mig, s� h�lsa g�rna (jag �r killen med glas�gonen)!

Ursprungligen publicerat p� min blogg Trazhed Pixels.

Alla har n�got k�rt som de �r r�dda f�r att f�rlora. Det kan vara sm�saker eller n�got djupare. Om det �r n�got jag �r r�dd f�r att f�rlora s� �r det synen. Det l�ter kanske dramatiskt, men att inte att f� kunna se sin omgivning, tolka bilder eller se sina n�ra och k�ra �r n�got jag inte skulle klara av. Jag "lider" av n�rsynthet d�r mina �gon blir lite svagare varje g�ng jag �r hos optikern (vartannat �r ungef�r) och det g�r inte saken b�ttre f�r r�dslan. Det �r egentligen inget att g� och t�nka p� f�r att det �r ingen fara, men det h�nder att man g�r det �nd�. N�got annat som jag verkligen inte vill f�rlora att se p� �r ju spel f�rst�s. Alla sprites, animationer och snyggt uppm�lade v�rldar som man kan ta del av och njuta av att se p�.
H�romdagen s� hittade jag ett videoklipp p� en forumtr�d p� Loading som fick mig att h�pna. Klippet �r om Terry Garrett, en blind kille i ungef�r min �lder, som spelade igenom the Legend of Zelda - Ocarina of Time med att endast lyssna p� omgivningen. Han spelar med trial and error-teknik, l�r sig ljuden, memorerar och k�r igenom det. Och s� har han f�rst�s lite programhj�lpmedel som kan t.ex. l�sa kommentarer. Eftersom ljud blir extra viktigt f�r honom, s� blir spelvalet det ocks�.
H�r �r ett klipp p� n�r han spelar Oddworld: Abe's Exoddus och d�r han ber�ttar om sitt handikapp och sitt spelande:


Jag blir r�rd �ver hans f�rdigheter och hur han g�r n�got som han tycker om, trots sitt handikapp. Samtidigt f�r jag n�stan lite skuldk�nslor �ver min r�dsla. Han �r en inspiration. Likas� alla andra som klarar av saker, trots sv�righeter.
�ven om man f�rlorat n�got s� g�r allt. Bara man vill.

Ursprungligen publicerat p� min blogg Trazhed Pixels.

Det ultimata m�let i ett spel �r att klara det till 100 %. Vad jag f�rst�tt �r det ett eftertraktat m�l bland de flesta gamers och andra n�jer sig med att se sluttexten. Vare sig det g�ller att ha plockat alla achivements, hittat alla hemligheter eller l�st upp allt, s� finns det inget sk�nare �n att av avnjuta det man �stadkommit med. Men sen kommer efterfr�gan: Vad g�r man sen d�?

Nyligen s� n�tte jag och min b�sta v�n spelet New Super Mario Bros Wii. och givetvis hade vi som m�l att ta allt. Vi k�mpade igenom v�rld efter v�rld och kollade efter alla starcoins och hemligheter. Det blev en resa av underh�llning, samarbete och klurande. Och n�stan lite blod, svett och t�rar. Som n�r man t.ex. var riktigt n�ra en starcoin, men missade en plattform, trillade ner och brast ut "neeeej!!". Men n�r vi v�l ist�llet tog myntet, s� fl�g h�nderna upp och det high-five'ades vilt. Min hand blev stundtals lite l�tt r�d.
Men vi fixade det till slut! Vi klarade ut det till 100 % och vad sk�nt det var!
Det var n�stan med en l�ttnad man andades ut och t�nkte tillbaka p� resans g�ng. F�r det �r som podcasten Retroresan s�ger att "m�let �r ingenting, resan �r allt" och det st�mmer ju. Men efter�t var jag s�klart tvungen att fr�ga: "Jaha, vad nu d�?"

Det sj�lvklara �r att man ger sig p� n�sta spel. Men det �r �nd� tr�kigt p� ett s�tt n�r ett spel tar slut, men samtidigt s� m�ste det bli s�. Det var d�rf�r jag l�mnade spelet World of Warcraft och hela mmorpg-genren bakom mig. Ville ha ett slut. Sagor ska ta slut, s� man kan f� uppleva n�sta. Och nej, det beh�ver inte alltid sluta lyckligt.

En god upplevelse eller saga t�ls h�ras flera g�nger. �ven om det inte �r samma sak som f�rsta g�ngen.

Ursprungligen publicerat p� min blogg ...

Ursprungligen publicerat p� min blogg ...

Ursprungligen publicerat p� min blogg ...

Ursprungligen publicerat p� min blogg ...

Ursprungligen publicerat p� min blogg ...

N�r jag kollade in hemsidan tv.nu om det �r n�gon intressant film p� ...

Ursprungligen publicerat p� min blogg ...

Eftersom jag �r f�r lat eller n�got f�r att posta h�r, s� vill jag ...