Veckolista: G�r om, g�r r�tt!

The road to hell is paved with good intentions. Ett pretto s�tt att s�ga att det inte alltid g�r som man t�nkt sig. Att ibland kan man ha v�rldens renaste mj�l i p�sen och �nd� r�ka sl�nga ihop en brownies med smak av j�st r�ttlik. Goda id�er tar dig bara so far.

Vi spelare finner oss allt f�r ofta sittandes d�r med den sura j�vla kakan i handen. Och det sorgligaste �r inte att 600 kronor nyss flytt sin kos, inte alls. Det som tynger mest �r all den potential som g�tt f�rlorad. Pengar kan vi samla ihop igen, men det d�r spelet som kunde ha blivit f�r vi antagligen aldrig spela.

Redaktionen har satt sig ner och funderat. Vilka spel har vi blivit mest besvikna �ver? Vilka spel hade vi hoppats allt f�r h�rt p�? Vilka spel levde inte upp till hypen? Vem skulle vi vilja se g�ra om och g�ra r�tt?

(Vi vill upplysa om att listan inte representerar den samlade redaktionens �sikter utan enbart den iblandade skribenten. Den enhetliga och sammanh�llna ytan till trots �r redaktionen full av separata individer, av vilka s�klart inte alla kan ha lika bra smak som alla andra.)

Enslaved
Peter
"En av gr�nska �vertagen postapokalyptisk stadsmilj� jag kan f� kl�ttra runt i och utforska? H�r �r mina pengar, Square Enix." S� l�t jag en g�ng i tiden, n�r Enslaved var hype och helt nytt. N�gra timmar efter ink�p ville jag n�stan ringa polisen och skrika att just blivit r�nad. Det blev ingen hissnande fasadkl�ttring eller n�gon k�nsla av att befinna sig i en bokstavlig storstadsdjungel. Det blev snarare en berg-och-dalbana f�r 5 �ringar. Lika sp�nnande, sv�rt och bundet till en r�ls. Det kanske var mina egna f�rv�ntningars fel, men jag tror fler �n jag f�rv�ntade sig mer. Jag ville ha en steam-punkig utmanare till Uncharted men fick ett spel tunnare �n ett regeringsl�fte.

Duke Nukem Forever
Linus
Forever �r inte ett spel, det �r ett fenomen. Fjorton �r. Fjorton. Fattar ni det? Min bror var strax �ver ett �r n�r 3D Realms ber�ttade att de jobbade p� uppf�ljaren till dumcoola Duke Nukem 3D. N�r spelet trillade ner i min brevl�da hade han precis ramlat med moppen.

Hela spelv�rlden b�rjade fnittra lite. Greven var tillbaka! Visst, efter fjorton l�nga �r och dubbla utvecklarbyten f�rv�ntade vi oss inget polerat m�sterverk, men vi kunde ha �verseende med det. Duke Nukem ju! Att spelet skulle k�nnas just fjorton �r gammalt redan p� releasedagen hade vi dock inte r�knat med.

Vid recensionstillf�llet beskrev jag det som en oslagbar mix av d�liga id�er och s�mre utf�rande, vilket beskriver spelet perfekt. Grafik gjord av kattmat och fingerf�rg, obefintlig AI, tr�kiga banor och tr�kigare vapen, samt pussel s� v�rdel�sa att det svider lite i tolvfingertarmen bara av att t�nka p� dem. Visst var Duke d�r i mitten av allt, men att s�tta ett k�rsb�r i en h�g med bajs �r antagligen definitionen av uttrycket �too little, too late�.

Brink
Peter
Ett Call of Duty i framtiden med parkour-element och en gripande ber�ttelse om ett idealsamh�lle p� ruinens brant. Kan man summera Brink p� det s�ttet? Inte efter att ha spelat det i alla fall. L�t oss titta n�rmre p� varf�r: Ist�llet f�r att som i COD anv�nda po�ngen man tj�nar online till att k�pa vapen, s� fick man l�gga det p� anarkist-chict mode och att tatuera sin gubbe i nyllet. Vapnen skaffade man sig genom en serie po�ngl�sa f�rdighetsprov. Efter 2 timmar hade varenda �gare av spelet skaffat sig alla vapen som fanns att tillg�. Ber�ttelsen, som trots allt �r bra, fick man ta del av genom filmklipp d� spelet hade lika bra singelspel som ett airhockey-bord. Multiplayer fast med botar? Sn�lla.

Daikatana
Niklas
Det skulle bli John Romeros kronjuvel. Mannen som r�nt j�tteframg�ngar med Wolfenstein 3D, Doom och Quake lovade att hans nya spel, Daikatana, skulle bli det fetaste vi n�gonsin sett. Med utvecklarna Eidos och Ion Storm i ryggen var succ�n s� gott som garanterad. "John Romero's about to make you his bitch", stod det p� reklamaffischerna f�r spelet, och Romero fick stort utrymme i sj�lvaste Time Magazine.

Men n�gonstans p� v�gen b�rjade saker och ting g� fel. Var det kanske Romeros rockstj�rne-personlighet som satte k�ppar i hjulet? Att han tvunget skulle ha ett multimiljondollar-kontor l�ngst upp i en skyskrapa i Dallas? Att han skulle ha pengar till sina dyra hobbys, som att k�ra Ferraribilar? Att stora delar av utvecklingsteamet tr�ttnade och slutade? Hur som helst ledde detta och andra saker till att spelet blev f�rsenat med hela tre �r. Daikatana, som skulle ha kommit ut 1997 med den d� svinsnygga Quake 2-motorn sl�pptes nu ist�llet �r 2000. Problemet var bara att d� var inte motorn s� het, med tanke p� att b�de Quake 3 och Unreal Tournament sl�ppts.

Inte nog med att spelet n�r det sl�pptes allts� var fult, det drogs �ven med andra problem. Att antalet g�nger man kunde spara var begr�nsat, och att de datorkontrollerade medhj�lparna bara var i v�gen var bara tv� av de m�nga anledningarna till att Daikatana blev... Bajs.

Metroid: Other M
Linus
V�rldens h�rdaste rymdbrud. Vad i helvete h�nde? Som ett v�p med grava daddy-issues springer hon runt och dr�gglar �ver den d�r halvt distanserade �ldre mannen, samtidigt som hon hela tiden tjatar om den d�r j�vla Metroid-ungen. �The baby� The baby! The baby? The Baby. THE BABY.� Det skulle ju bli h�rligt tredjepersons�ventyrande av den gamla skolan, men om vi trodde att vi skulle slippa en ogenomt�nkt och p�klistrad implementering av den d�r vift-gimmicken trodde vi helt fel. �Oh, befinner du dig mitt i en hettad batalj? Dags att sikta med kontrollen p� sk�rmen och g� in i Duck Hunt-mode! ROLIGT!�

Fuck you.

Too Human
Salle
Efter att ha briljerat i skr�ckgenren skulle Silicon Knights visa vart sk�pet skulle st� n�r det kom till explosiv och episk action. Med spelet Too Human ville man blanda skandinavisk mytologi och Diablo-doftande med en ber�ttelse som skulle ha b�de k�tt p� benen och styrka nog f�r att kunna h�lla som en p�t�nkt triologi.

Men �ren gick, och spelet bytte konsol och det b�rjade lukta Duke Nukem om f�rseningarna. Skulle det ens bli n�tt av det? S� 2005 k�pte Microsoft r�ttigheterna och nu blev det �ka av. Sk�rmdumpar landade som granater p� internet och visst s�g det episkt ut, f�r att inte s�ta explosivt. Tre �r senare fick vi resultatet. Det som p� pappret k�ndes som en given succ�, blev ett enformigt och p� m�nga s�tt trasigt spel. Att det fanns intressanta id�er l�s s�klart igenom, men slutf�randet var under all kritik.

Final Fantasy: Dissidia
Malin
N�gon g�ng n�r min tv-spelsfanatism fortfarande bara tog sig uttryck i att kalkera all fanart jag kunde hitta p� Zidane fick jag h�ra talas om att det fanns en form av Super Smash Bros-spel men med karakt�rer fr�n Final Fantasy-universumet till Playstation. Jag s�kte efter spelet med ljus och lykta men lyckades aldrig hitta mer �n n�gra tveksamma sk�rmdumpar p� japanska. Idag tror jag mig veta att det handlade om ett annat arkadspel d�r Sephiroth och Clud g�stspelade, men jag �r inte s�ker.

S� utannonseras d� Dissidia under den tid post-Final Fantasy XII d� serien blev allt mer om�jlig att h�lla koll p�. Jag blev �verlycklig! �ntligen ett fightingspel som blandade karakt�rer fr�n alla spel i en episk showdown. Dessutom tycktes det som att den gemensamma mytologin fr�n serien ocks� skulle f�lja med eftersom vad som s�g ut som Ifrit och Shiva utgjorde loggan. �ntligen skulle jag f� uppfylla den dr�m som under en kort spelsekvens blev sann 1998, n�mligen att spela Sephiroth! Dessutom mot mina v�nner som var helt ointresserade av allt som inte var Soul Calibur eller Smash Bros.

S� sl�pptes Dissadia och var (till st�rsta del) en enspelarupplevelse p� ett rutn�t d�r du inte f�r v�lja karakt�r. Till Playstation Portable. Vem HAR ens en Playstation Portable?!

Halo: ODST
Linus
F�rutom att ha spelv�rldens s�msta undertitel var Bungies lilla avstickare inte s�rskilt d�lig. Alls. Visst, �hubbv�rlden� var ganska tr�kig, och storyn blek som bara den. Men spelm�ssigt var det som andra spel i serien, vilket tvekl�st �r ett bra betyg. Men det �r ocks� det som �r problemet. Det blev bara ytterligare ett Halo. Man hade lovat oss att vi skulle f� leka stealth-soldater mot en arm� d�r den minsta av fiender var en �verl�gsen motst�ndare. Smygande och m�rkerglas�gon, taktikt�nk och gerillakrigsf�ring. Typ.

Hade ingen sagt n�got hade jag trott att jag spelade med Chiefen den h�r g�ngen ocks�. M�jligtvis Chiefen med en f�rkylning. Man fick g� lite l�ngsammare, men inte mycket. Livm�taren �terv�nde, men det gjorde ocks� den uppladdade energisk�lden, bara med ett annat namn. Smygande s�g vi inte mycket av, och n�got gerillakrigande blev det alls inte.

Om stealth i Halos universum f�r vi forts�tta dr�mma, om inte 343 Industries best�mmer sig f�r att ge oss vad Bungie en g�ng pratade om.