Jag m�ter �n en g�ng den d�da blicken fr�n m�ngden �gon. De pryder ett ansikte s� horribelt fult att inte ens en mamma kan �lska anletets innehavare. Nej, att ens n�mna ordet �lska i detta sammanhang �r att h�da. Varelsen jag talar om �r n�mligen s� horribelt ful att modern direkt efter f�dseln skulle stoppa fostret i en s�ck, ro ut mitt i den djupaste vattensamlingen som g�r att finna, f�sta femhundra tegelstenar kring s�ckens �ppning och l�ta sin avkomma sjunka ner till botten f�r att aldrig mer synas igen. Det �r n�r jag sitter och t�nker p� detta som jag allra mest s�rjer att Chimera aldrig hade n�gra m�drar.

N�r ett experiment g�r k�ppr�tt �t Skrukeby, resulterar en ond mutation av m�nniskorasen i en arm� av monster som ger sig ut p� korst�g v�rlden �ver f�r att f�rinta, eller mutera, de sista �verlevande m�nniskorna. I rollen som Nathan Hale, amerikansk soldat krigandes i en alternativ historia d�r andra v�rldskriget bytts ut mot det gigantiska mutantkriget, ska spelaren motverka det analkande hotet mot m�nskligheten, och p� v�gen anv�nda en m�ngd varierade och finurliga vapen f�r att besegra de fulaste varelserna som n�gonsin har sk�dats.

Men �ven om Nathan Hale med kamrater lever i en alternativ verklighet d�r andra v�rldskriget aldrig �gt rum p�minner uppl�gget i Resistance: Fall of Man mycket om de traditionella f�rstapersonskjutarna med andra v�rldskrigstema. Stor del av spelet baseras p� korridorst�nk med en n�st intill r�lsliknande linj�ritet och trots vissa �ppna ytor �terkommer alltid k�nslan av att man �r tvingad in i en snitslad bana. N�r man inte kan ta sig f�rbi en sandvall p� n�gra decimeter bara f�r att niv�designern t�nkt sig att man ska ta den l�nga omv�gen genom minf�ltet ligger frustrationen n�ra till hands.

Det dr�jer dock inte l�nge innan frustrationen bryter ut i ren ilska. F�r �ven om spelets n�got tids�dande strider oftast �r underh�llande, byts gl�djen ut mot vansinnesutbrott n�r man efter att ha d�dat 30 mutanter beg�r ett fatalt misstag och inser att det bara �r att b�rja om fr�n en avl�gsen sparningspunkt och spela om samma l�nga parti �nnu en g�ng. Det var en vis spelutvecklare som en g�ng betonade vikten av att checkpoints ska ligga t�tt inp� varandra, dessv�rre var han inte med och utvecklade Resistance: Fall of Man.

D� �r det desto roligare att spela med andra, framf�r allt n�r man sitter tv� personer vid samma Playstation 3. F�r kampanjen i Resistance: Fall of Man �r betydligt mer underh�llande att spela gemensamt i det kooperativa l�get �ver delad sk�rm. Dels g�r samarbetet d�r man kan hela sin partner om denna stupar i strid att checkpoint-frustrationen tonas ner rej�lt och dessutom �r det som alltid riktigt kul att klara av uppdragen tillsammans med en kompis. Tyv�rr finns inget st�d f�r kooperativt spel online och det onlinel�ge som finns, med en m�ngd tillh�rande spell�gen, �r n�got f�r hektiskt och stirrigt f�r min smak.

Grafiskt h�ller Resistance: Fall of Man bra, om �n inte direkt imponerande, klass. Krigsdrabbade stadsomr�den v�xlas med futuristiska rymdstationer och stundtals �r milj�designen riktigt l�cker. Tillsammans med v�ldetaljerade karakt�rsmodeller och h�guppl�st sk�nhet ger det ett gott grafiskt intryck, som dock hindras fr�n att vara supersnyggt p� grund av mesiga explosioner, dominerande gr�daskiga f�rgskalor och givetvis de snuskigt fula mutanterna.

I slut�ndan bjuder Resistance: Fall of Man p� hyffsat snygg, standardiserad action med f� �verraskningar. Det har klara kvaliteter men lider samtidigt av m�nga sm� brister som st�r helhetsupplevelsen. Ut�ver den varierade och n�got unika vapenarsenalen bjuds inte p� mycket man inte sett f�rut, och har man ingen kompis att spela med �r Call of Duty 3 ett mycket mer underh�llande alternativ. Men tillsammans med en samarbetsvillig partner kan man till och med leva med att monstren man d�dar kan vara de fulaste som n�gonsin satt foten i ett spel.