Som liten knatte lirade jag det f�rsta Castlevania, men det var inget jag f�ll pladask f�r d�, och min inst�llning till 'goth'-kulturen (eller vad det nu kallas) �r allm�nt ganska kylig. Vad som g�r vampyrer s� faschinerande kan jag helt enkelt inte riktigt se. Vlad Tepes p�lar upp m�nniskor som middagsunderh�llning och helt pl�tsligt n�gonstans kommer Dracula in i bilden, som om historien inte �r tillr�ckligt makaber redan...

Hursomhelst, det f�rsta som slog mig n�r jag lirkat in kortet i kort�ppningen och pillat p� knappen p� h�gersidan, var den grymma graffen - underbart vackra bakgrunder, vissa i 3D och med effekter som ger ett h�rligt djup. Att utvecklare envisas med att ens f�rs�ka skapa spel helt i 3D till en s� begr�nsad konsol �r tragiskt, n�r vi ist�llet kunde f� avancerad skitsnygg 2D.

Musiken �r minst lika v�lgjord som grafiken, n�gra riktigt fina stycken som passar som laxen i tofflan. Inga r�stsk�despel dock, men det ska vi antagligen vara mest glada �ver att slippa.

Nyttjandet av sk�rmarna �r dessutom exemplariskt, den �vre kan antingen inneh�lla kartan, vilket �r oerh�rt praktiskt, eller en statussk�rm d�r diverse n�rdinformation befinner sig. Men f�r de som gillar att anv�nda peksk�rmen �r det en besvikelse d� det inte ens finns minispel som tar tillvara p� den.

Spelm�ssigt �r det precis som jag minns det, piskan, bossarna, prylarna. Kanske ingen revolution, ett old-school hack n slash, men Portrait of Ruin �r likv�l en enormt engagerande spelupplevelse som jag kommer gr�ta en t�r �ver n�r jag mot b�ttre vetande byter in mot en ny.