Det var aldrig en fr�ga om de vill f�lja med mig eller ej. Jag agerade, de f�ljde.

F�r att jag har n�got ingen annan har. Jag har gl�den som g�r andra villiga att f�lja mig rakt ner i helvetet sj�lv!

Alltid i underl�ge, i varje situation i underl�ge i antal och koordination. Trots detta r�ds de mig, de vet vad jag utr�ttat. De ser vad jag kommer med, den ilska och stridslust jag frambringar i varje andetag. Jag samlar manskap. Jag samlar styrka. Sakta men s�kert bygger jag mig en helvetesarm� som skall kasta sig ut i d�den.

De f�ljer, de har inget val. Polis, �klagare, domare och b�del i alla situationer. Moral �r en f�rgad m�tare. Jag g�r det som passar mig . F�rg eller liv kunde kvitta mindre.

Den arm� som obesegrat, ober�rt har h�rskat universum i kosmologiska dekader b�rjar frukta. Tar mina v�nner sl�r p� de svagaste. Jag ser allt, blinkar aldrig. Tar in sm�rtan och fokucerar mitt hat emot denna om�jliga kamp.

De vet att vi kommer, de vet att vi �r redo att d�. De vet att vi kommer att f�rlora, det �r den enda ut�ngen.

Trots detta fruktar de mig. Nej, de fruktar oss.