Diskussionsforum

Jules et Jim

En k�rlekshistoria som utspelar sig under tv� decennier. Jules och Jim �r b�sta v�nner. N�r de tr�ffar Catherine blir det en k�rlekstriangel.

Jag hade nog f�r h�ga f�rhoppningar h�r. Karakt�rerna �r egentligen r�tt v�lskrivna och s�, men det �r bara Jeanne Moreaus karakt�r Catherine som jag fastnar f�r. I b�rjan g�r filmen v�ldigt snabbt fram, det blir r�rigt som tusan och jag f�r sv�rt att engagera mig i storyn. Men under andra halvan blir allt b�ttre, fast d�r har jag n�stan tappat intresset. Dock inte helt.

Tur att Jeanne Moreau �r med, annars hade det blivit ett l�gre betyg. N�r Boris Bassiak b�rjar plinka p� gitarren och Jeanne Moreau sjunger "Le tourbillon", d� �r det fan helt m�sterligt fantastiskt. Speciellt n�r Jeanne g�r n�got fel med texten och indikerar det med sina h�nder, Truffaut tog ju just den tagningen. Charmigt till tusen. Precis som Jeanne och hennes r�st! Man sm�lter ju ungef�r. B�sta delen i hela filmen. Som helhet l�r nog Jules et Jim inte bli min favorit med Truffaut. Eller n�gon av mina stora favoriter n�r det g�ller franska nya v�gen-filmer.

3/5

La double vie de V�ronique

Veronika bor i Polen och Veronique i Paris. De k�nner ej varandra. B�da har en passion f�r exempelvis musik. Veronika kollapsar och d�r, samtidigt forts�tter Veronique att leva sitt liv.

�ntligen var det dags att utforska Krzysztof Kieslowski och �ppna upp min Kieslowski-box p� riktigt. Och vilket bra f�rsta intryck! B�de jag och min flickv�n gillade filmen starkt. Fotot �r hur snyggt som helst tillsammans med f�rgerna och ljuss�ttningen �r makal�st vacker! Jag gillar hela id�en med b�da huvudkarakt�rerna, dubbellivet s� att s�ga. Mycket fin, behaglig och tankev�ckande film som ber�r. Ir�ne Jacob g�r en grym insats som Veronika/Veronique. Musiken var fin ocks�, den satte sig verkligen. M�ste nog s�ga att jag fann delen med Veronique mer intressant �n Veronika i alla fall.

4/5

Tobenai chinmoku

En pojke f�ngar en ovanlig fj�ril i norra Japan, men ingen tror p� honom. Vi f�r h�nga med fj�rilen p� en stor resa genom Japan.

Jag har haft �gonen p� den h�r filmen ett bra tag, japanska nya v�gen-filmerna fr�n just 60-talet brukar ju vara n�got extra! Och det h�r var fint! En otroligt varierande film som utspelar sig i flera olika st�der i Japan. Det �r r�tt okonventionellt och man kan l�tt bli lite f�rvirrad ibland, d�rf�r l�r man nog ge den h�r filmen minst en till titt. Den k�nns ocks� r�tt abstrakt, experimentell och avant-garde, inget ovanligt f�r en film som den h�r allts�.

I b�rjan sl�s man av ett fantastiskt stycke musik, n�got som helt enkelt blir temal�ten. Just d�r f�r man bevittna n�r den lilla pojken jagar fj�rilen i en skog. S� vacker scen! Fotot h�r �r ju �ckligt snyggt, precis som i m�nga andra nya v�gen-filmer fr�n Japan. Alla olika st�der har sin historia. Hela tiden blir det nya v�ndningar med mycket symbolik, allt ifr�n yakuza/gangster-film, klubbar med sv�ngig musik till krigsskadade m�nniskor (Nagasaki). N�gon g�ng under andra halvan b�rjar filmen leka lite med ljudet. �h, allt �r s� fint gjort! En film jag kommer att t�nka p� l�nge och en film som har chansen att bli en femma.

4/5

Le bagman - Profession: Meurtrier

En kille med en pappersp�se p� huvudet d�dar n�gra alla som s�ger hans namn tre g�nger. Han m�ter ett g�ng gangsters och f�r sl�ss mot dessa.

Det �r riktigt fult, amat�rm�ssigt och man k�nner att det �r medvetet att det ska vara som det �r, att man ser hur effekterna �r uppenbart fejkade osv. Flera makal�sa oneliners och dumma karakt�rer. Den f�r faktiskt en tv�a f�r att den fick mig att garva lite. Fast mest av trailern. Man beh�ver liksom inte ens koncentrera sig p� "handlingen". L�r v�l �nd� vara bra att dricka till eller s�.

2/5

Star Wars

Luke Skywalker l�mnar sin hemplanet och teamar upp med andra rebeller, samtidigt f�rs�ker han ocks� r�dda prinsessan Leia fr�n den onda Darth Vader.

Det vankades Star Wars-maraton med flickv�nnen, riktigt mysigt. Tyv�rr hann vi inte se precis alla filmerna, men det blev en del. Ja, detta �r ju en klassiker till max. Jag har alltid �lskat milj�erna i Star Wars-filmerna. Fullt av sk�na karakt�rer ocks�! R2-D2, C-3PO och Chewbacca �r favoriterna, just dessa tre tillbringar en speciell humor f�r mig. Det �r n�got speciellt med Star Wars. L�ngt ifr�n det b�sta jag har sett, men bra och mysig skit.

3/5

Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back

Luke f�r avancerad Jedi-tr�ning av Yoda och Lukes v�nner f�r problem med Darth Vader som vill f�nga Luke.

Faktiskt sn�ppet b�ttre �n den f�rsta filmen. Engagerande hela tiden n�stan, b�rjan h�r v�l inte till en favoritdel, men det tar sig efter ett tag. �terigen �r flera av favoritkarakt�rerna tillbaka. R2-D2 har ett vackert skrik.

3/5

Star Wars: Episode VI - Return of the Jedi

Han Solo blir r�ddad och rebellerna k�mpar med att f�rg�ra den andra d�dsstj�rnan. Luke f�rs�ker f� hans pappa att �ndra sida.

En schysst avslutning p� det hela. Ewoks! Man m�ste ju �lska dem. Kanske lite dryga strider och annat fjanteri, men det h�ller sig p� en j�mn trea. Jag gillar �nd� fjanterierna. Endor �r mysigt.

3/5

Star Wars: Episode I - The Phantom Menace

Tv� Jedis avsl�jar en st�rre konflikt n�r de skickas som s�ndebud till den blockerade planeten Naboo.

H�r gick det fan utf�r. Jag s�g den h�r filmen p� bio f�r minst 10 �r sedan ungef�r. Lika bra att se om den n�r det vankas maraton. Det �r mycket mer tillr�ttalagt och anpassat p� ett d�ligt s�tt, Jar Jar Binks �r svinjobbig och irriterande och m�nga av sk�despelarna vill man skjuta (speciellt Liam Neeson, Jake Lloyd och Pernilla August). Jag f�r s�klart inte gl�mma Ahmed Best som g�r r�sten till Jar Jar Binks. S� fort han �ppnar truten vill man st�nga av allt. Dessutom �r det f�r mycket jobbig och ful CGI, speciellt trist �r det n�r flera av karakt�rerna �r datoriserade ocks�. Tidsf�rdrivet p� Tatooine �r p� n�got s�tt mysigt, men annars var filmen mycket s�mre den h�r g�ngen �n f�r m�nga �r sedan.

2/5

Jag kollade ocks� om p� Satansbraten av Rainer Werner Fassbinder, dagen efter jag s�g den f�rsta g�ngen. Bra skit!

Le cercle rouge

Corey �r en frisl�ppt tjuv som tillsammans med en f�rrymd m�rdare och en f�re detta polis planerar ett stort r�n. Samtidigt �r en katt�lskande polis dem p� sp�ren.

�h, Melville kunde verkligen det d�r med atmosf�rer och st�mningar. Hantverksm�ssigt blir man serverad ett nedtonat och dovt foto med kyliga f�rger, precis som i Le samoura� och Un flic! �ven h�r �r Alain Delon med. Han g�r runt i sin trenchcoat, b�r mustasch och hatt, r�ker och �r allm�nt h�ftig bara. Precis som filmen. Det �r en pastisch p� noir, det �r stilrent och snyggt. Inbrottsscenen g�r att man verkligen t�nker p� Du rififi chez les hommes, den �r ocks� runt 20 minuter och helt utan dialog. �verlag har Le cercle rouge inte speciellt mycket dialog och ingen avancerad story, men Melville j�mnar ut det p� sitt speciella s�tt med n�rbilder, sp�nning och en riktigt t�t atmosf�r. Inte bara det, utan det finns ocks� andra saker som tillf�r filmens teman p� flera olika s�tt. Mot slutet tappar filmen en gnutta fart, men resan dit �r ju bara positiv och det v�nder i det riktiga slutet. Sk�despelet �r s�kert och rakt p� sak, Alain Delon �r bara s� cool som man kan bli.

4/5

The Nines - 2/5

Wild Target -3/5

Back To The Future Part II - 2/5

Det som v�ger upp betyget �r att det var roligt att se hur det kommer se ut 2015. Annars r�tt d�lig film enligt mig.

The Tree of Life

Om Jacks uppv�xt med hans tv� andra br�der, far och mor i 50-talets USA.

I b�rjan av filmen h�nder en tragedi inom familjen. N�gon g�ng efter det blir f�r man se universums uppkomst, rymden, dinosaurier mm. Senare skiftar filmen tillbaka till familjen och d� Jacks uppv�xt. Fotot �r verkligen hur vackert som helst. Men n�stan allt annat �r inte riktigt en fulltr�ff. Det blir f�r mycket av musiken och jag gillar inte riktigt s�ttet den anv�nds p�. Str�kar, k�rer och pianoplinkande, men lite f�r mycket och p�tvingat i detta utf�rande. N�got annat som jag inte uppskattade var alla viskande ber�ttarr�ster, det blev mest tr�ttsamt n�r de sa det ena efter det andra, inget blev subtilt och speciellt intressant.

Skildringen av barndomen och uppv�xten gillade jag. �ven hur naturen visas upp, kanske lite uppenbart budskapsm�ssigt nu n�r filmen �r utformad som den �r. Samma med f�r�ldrarnas personligheter. Den okonventionella och fragmentariska dramaturgin var trevlig som tusan dock, jag hade nog inte alls uppskattat filmen om man hade gjort motsatsen d�r. Sk�despelet lutar mer mot ett plus �n ett minus med. Brad Pitt �r inte helt dum h�r och resten av g�nget beh�ver jag inte heller klaga p�. Vissa saker �r h�rliga och vissa �r mindre h�rliga. � andra sidan har bilderna h�rifr�n verkligen fastnat i huvudet.

3/5

The Searchers

Ethan �r tillbaka fr�n ett krig, det som snarast h�nder �r att hans sl�ktingar blir d�dade av indianer. Han och Martin vill h�mnas. Indianerna tar dock med sig Ethans systerdotter, hon �r ocks� syster till Martin.

En mer eller mindre trevlig western av John Ford med John Wayne i huvudrollen. Det som g�r filmen mer intressant �r hur motiven ter sig f�r Ethan och relationen mellan Ethan och Martin, den fungerar inte helt som den ska och det blir g�rna intriger. Ethan blir ocks� som en sorts anithj�lte p� grund av hans �sikter och s�tt. Oerh�rt h�rligt foto. Vissa saker �r v�l inte v�rldsb�st. Den t�ntiga och sliskiga sentimentalitet tillsammans med musiken exempelvis, men tur att det inte blir f�r mycket s�dant.

En gnutta humor, lite indianer, lite slagsm�l och lite John Wayne blev det i alla fall. Det duger f�r en svag trea, men oerh�rt l�ngt ifr�n den b�sta western jag har sett. Jag blev ju s� sugen p� n�got efter att ha spelat Red Dead Redemption.

3/5

Liverpool

Fartygsarbetaren Farrel tar sig ut p� en resa n�r b�ten stannar vid en hamn. Han �terv�nder till sitt hem och det blir en f�rsoning.

Min f�rsta film av den argentinska regiss�ren Lisandro Alonso. Visuellt och dialogm�ssigt �r det v�ldigt sparsmakat och minimalistiskt. Men det finns en del att h�mta �nd�. Man l�r sig att Farrel �r isolerad i sitt arbete, d�rf�r s�ker han sig till sina r�tter. Man kan verkligen k�nna att han har tillbringat st�rre delen av sitt liv till sj�ss. Under hans vandring dricker han alkohol, vaknar upp i en b�t, g�r p� strippklubb och �ter mat p� en restaurang. Det blir ocks� mest intressant n�r Farrel n�r sitt befintliga slut. Jag gillar hela resan, den �r v�ldigt stillsam och alla milj�er i det kalla och sydliga Argentina (Ushuaia) �r trevliga att titta p�. Men jag k�nner �nd� att det finns regiss�rer som tillfredsst�ller mig lite b�ttre n�r det handlar om minimalism och lite dialog. Nu �r jag laddad f�r Los muertos som jag t�nkte se h�rn�st av denna regiss�r.

3/5

Les femmes du 6�me �tage

Paris p� 60-talet. Jean-Louis och Suzanne lever ett vanligt medelklassliv, men allt f�r�ndras n�r nytt tj�nstefolk fr�n Spanien flyttar till den sj�tte v�ningen.

En v�ldigt l�ttsam fransk film som lutar �t komedi/drama. Tyv�rr �r det inte s� mycket av intresse h�r, tj�nstefolk/hembitr�de-biten och klassskillnader �r ju intressant, men h�r blir det mest platt och torrt. Det bidrar till att det blir oerh�rt ljummet och meningsl�st i l�ngden. Dessutom �r det f�ruts�gbart och sliskigt. Det var ju i alla fall n�gra ansikten man k�nde igen, Lola Due�as och Natalia Verbeke som spelar i den spanska Volver.

2/5

Le gamin au v�lo

Cyril �r 12 �r och har blivit l�mnad p� ett barnhem av sin pappa. Pappan har sagt att han ska h�ra av sig, men g�r aldrig det.

Det h�r var fan inte helt fel. Gripande historia. Cyril vill verkligen vara med sin pappa, men han blir ju f�rnekad. Dock s� tr�ffar han p� Samantha, hon bryr sig om honom lite mer och d�r utvecklas en relation. Det �r trevligt att br�derna Dardenne inte anv�nder musik p� n�got �verfl�digt s�tt, om jag minns r�tt h�r man i princip bara Beethoven n�gra g�nger. Jag har inte sett n�gon annan film av dem innan, men tydligen ska anv�ndandet av musik vara ovanligt f�r deras verk. Inget k�nns speciellt tillgjort och �verdrivet sentimentalt heller. Allt g�r inte som en dans p� rosor f�r pojken. Filmen har b�de v�rme och sorg och pendlar en del. Cyril p�minde mig om Jean-Pierre L�auds karakt�r Antoine i Les quatre cents coups, fast det finns stora skillnader mellan b�da. Lite som att det �r samma personligheter med olika m�l. Kul att Olivier Gourmet dyker upp i n�gra f� sekunder som bartender. Velar mellan en trea och en fyra, det blir en riktigt stark trea just nu. �n s� l�nge en av de b�ttre filmerna fr�n 2011 jag sett. M�jligt att en h�jning kommer i framtiden. Thomas Doret spelar Cyril riktigt trov�rdigt, karakt�rsportr�ttet ger jag tummen upp f�r, bra och dynamiskt.

Jag l�ste att br�derna Dardenne blev inspirerade av sagor n�r de gjorde den h�r filmen, just strukturen och s�. N�r man tittar p� Le gamin au v�lo ser man att Cyril i princip alltid har p� sig r�da tr�jor, metaforen dit �r ju inte s� sv�r att dra. �nnu en uppskattande grej. Synd att filmen inte var lite l�ngre, den hade s�kerligen blivit �nnu b�ttre �n vad den redan �r d�. Exempelvis hade jag velat se mer av fadern, hur relationen med Cyril blev som den blev osv. Han �r ju inte med s� mycket i bild.

3/5

The Horse Soldiers

Ett kavalleri skickas bakom fiendens linjer f�r att spr�nga en j�rnv�g och ett f�rr�d. En l�kare skickas med. �ven en kvinna som r�kar h�ra f�r mycket om uppdraget.

John Ford och John Wayne, en r�tt bra kombo. Och s� har vi det amerikanska inb�rdeskriget. John Wayne �r manlig och tuff som sig b�r. Jag gillar �nd� dispyten mellan l�karen och Waynes karakt�r, den kanske inte �r speciellt viktig eller n�dv�ndig, men den tillf�r fortfarande n�got och g�r att jag intresserar mig f�r filmen mer. Tyv�rr blir det absolut inget h�gre betyg p� grund av den t�ntiga, krystade och otroligt platta k�rleksdelen, det blev bara t�ntigt och sentimentalt. Den var ju s� knapp att man kunde skippa den helt. I slutet verkar allting bara knytas ihop som att man hade br�ttom med att avsluta allt, alla sm� sidosp�r i storyn mynnar bara ut. Men mestadels tyckte jag om den h�r skildringen av inb�rdeskriget. Planeringar, skador, dispyter, sj�lva resan/�ventyret och inte f�r mycket fokus p� krigsscener. Dock s� finns det ju en del krigsscener och dessa �r �nd� inte d�ligt gjorda.

3/5

Schlo� Vogel�d

N�gra aristokrater v�ntar p� att baronessan Safferst�tt och hennes make skall anl�nda till slottet Vogel�d. Greven Oetsch �r ocks� med och alla tror att han m�rdade baronessans f�rsta make f�r tre �r sedan. Oetsch s�ger att det inte �r s� och ska ta reda p� sanningen.

Inte direkt en av F. W. Murnaus fr�msta och mest k�nda filmer, men likv�l var den inte helt fel att se p�. Han var en m�stare p� ljuss�ttning och st�mning, det g�r inte att f�rneka. Fast han visade kanske inte s� mycket av det h�r, det m�rktes nog mest i hans senare filmer. Rykten g�r, dr�mmar visas upp och tillbakablickar f�rklarar n�gra saker. Till slut blir det faktiskt r�tt sp�nnande, det hela utvecklas ju till n�got av en kriminalare/deckare. Men det k�nns som att sj�lva storyn dras ut on�digt mycket p� vissa st�llen. F�rsta dr�msekvensen �r f�rresten ofantligt st�mningsfull och har en ton av skr�ck, n�got som Murnau tidigt visade att han beh�rskade l�ngre in p� 20-talet och fram�t.

3/5

Tabu: A Story of the South Seas

Matahi �r en ung fiskare som blir blir f�r�lskad i Reri. Deras k�rlek blir tyv�rr tabu, d�rf�r flyr b�da �n.

F.W. Murnaus sista film fr�n 1931. Oerh�rt tr�kigt att han beh�vde d� i en olycka, om han inte skulle d� tror jag att han hade p�verkat filmen �nnu mer och s�kerligen b�rjat avancera till riktig ljudfilm. Titta bara p� fotot h�r, hur fint som helst! Och vad skicklig mannen var med kameran. L�tt f�re sin tid. En v�rdig avslutning i alla fall. Egentligen skulle ju Robert J. Flaherty ocks� vara med och regissera, s� blev det i alla fall inte.

I grund och botten �r det fan en fin (och egentligen enkel) k�rlekshistoria. N�gonstans vid b�rjan k�nns det n�stan dokument�rt, just skildringen av inv�narna och deras aktiviteter. Kanske blev lite f�r mycket dans, allt b�rjar ta sig efter ett tag. Det �r trevligt att n�dv�ndig information skrivs genom brev i filmen. N�r Reri skriver ut sina k�nslor f�r Matahi �r det laddat som tusan! Annars griper inte storyn tag i mig s� pass mycket som jag hade velat. En stark trea.

3/5

Handling: Charlie Brewster �lskar att se p� vampyrd�daren Peter Vincent�s filmer och n�r Charlie ser tv� m�n b�ra in en kista till ett hus d�r hans nya granne kommer att bo i. M�nniskor b�rjar f�rsvinna fr�n kvarteret och Charlie vet att hans nya granne har n�got med detta att g�ra, n�r Charlie f�r reda p� att hans granne �r en livs levande vampyr s� f�rs�ker han varna alla men ingen tror p� han s� han v�nder sig till sk�despelaren Peter Vincent men �ven han tror ej p� Charlie�s ber�ttelse.
Nu m�ste Charlie d�da vampyren innan vampyren kommer att d�da Charlie men fr�gan �r om Charlie verkligen klarar av d�da n�got som �r mycket kraftfullare �n vad han �r.

Bra saker med filmen: 80-tals musiken �r bra och de har verkligen f�tt med den m�rka atmosf�ren. Dimman i filmen �r otroligt perfekt och det beh�vs alltid dimma i vampyrfilmer.

D�liga saker med filmen: Det �r sv�rt att s�ga vad som �r bra med denna film f�r jag kunde �rligt talat inte komma p� s� mycket som var bra med filmen. Den hade d�ligt manus och v�ldigt t�ntiga kommentarer. Storyn funkar men jag hade �nskat att den kunde varit b�ttre men vad kan man f�rv�nta sig med en vampyrfilm fr�n 80-talet.

Bruden som spelar Marcy i serien v�ra v�rsta �r (Married With Children) spelar Charlie�s flickv�n och �r helt klart den s�msta sk�despelerskan i hela filmen. Det finns en karakt�r i filmen som kallas f�r �Evil� och �r den som drar irritation hos tittaren f�r det k�nns som att han �r bara med i filmen f�r att irritera tittaren.

Omd�me: Det finns s� mycket b�ttre vampyr filmer men Fright Night �r ju en kult-klassiker men det finns helt enkelt b�ttre vampyrfilmer som �r idag klassade som kult-klassiker. Detta �r mer en komedi film �n en skr�ckfilm och det g�r inget om ni har missat denna.

Betyg: 5/10



Den 14 Oktober kommer det faktiskt en remake p� Fright Night med Colin Farrel och Anton Yelchin p� biograferna i Sverige. Av att d�ma p� trailern s� ser remaken ut att vara mycket b�ttre �n originalet och jag kommer garanterat att g� p� premi�ren av den kommande Fright Night.



Ni kan l�sa andra recensioner p� min blogg!

Sunrise: A Song of Two Humans

En kvinna fr�n staden f�rf�r en gift bonde och tycker att han ska m�rda sin fru. Han tvekar, men best�mmer sig f�r att g�ra det �nd�.

Jag blir m�kta imponerad av Sunrise: A Song of Two Humans av F.W. Murnau. Fotot, ljuss�ttningen, milj�erna, oj! N�r man tittar p� filmen blir man inte f�rv�nad �ver att Murnau var en av v�rldens mest inflytelserika regiss�rer under stumfilmens tid, dessutom var han ju en stor figur inom den tyska expressionismen, det vet v�l dock folk som �r filmintresserade. Viktig regiss�r! En otroligt v�lgjord p�rla �r detta. Handlingen �r i grund och botten enkel, men Murnau har gjort det tillr�ckligt gripande n�r han skildrar filmens teman och h�ndelser. Han anv�nde inte speciellt m�nga textrutor, han l�t hellre bilderna och karakt�rernas ansikten tala f�r att f� fram deras innersta k�nslor. Och det gjorde han p� ett lyckat s�tt tillsammans med otroliga tekniska aspekter f�r sin tid. Vilken k�nsla och vilka k�nslor han f�r fram!

Vissa scener �r jag dock os�ker p�, i alla fall en. Den d�r med den lilla grisen, jag vet inte om jag gillar den eller inte, om den tillf�r n�got speciellt till filmen eller snarare drar ner den. Men ja, vacker och k�nslosam filmhistoria �r det och ett m�ste att se om man �r intresserad av film. M�nga fina scener som sitter kvar.

4/5

Nosferatu, eine Symphonie des Grauens

Greve Orlok �r vampyr och tr�ffar en m�klare som s�ljer honom en fastighet. Orlok reser till sitt nya hem p� ett skepp och d�r kommer d�den in med hj�lp av honom.

Ja, vad ska man s�ga? Klassikernas klassiker. Majoriteten som har koll p� den h�r p�rlan vet nog hur det ligger till med filmatisering, upphovsr�tten, Bram Stokers Dracula osv. Max Schrecks roll som Orlok �r i alla fall helt of�rgl�mlig och har verkligen satt sina sp�r, precis som filmen. Som vanligt var ju F.W. Murnau i en klass f�r sig p� 20-talet g�llande ljus, skuggor och st�mning. H�r har vi st�mning. Det blir ocks� mer och mer sp�nnande. Milj�erna �r perfekta. Murnau anv�nde ju en del textrutor, h�r gjorde han det p� ett v�ldigt behagligt s�tt som k�nns lagom, samtidigt g�r bilderna sitt. Som n�gon annan sa om Murnau n�gra inl�gg innan detta, han var en fantastisk ber�ttare. Ja, jag beh�ver v�l inte s�ga speciellt mycket mer. Viktig film som ing�r i den tyska expressionismen.

4/5

City Lights

En luffare f�r�lskar sig i en blind blomsterflicka och f�rs�ker hj�lpa henne att fixa pengar till en �gonoperation. Samtidigt blir han ocks� v�n med en full miljon�r p� gott och ont.

Det �r Chaplin, det �r slapstick, det �r satir, det �r romantik och det �r samh�llskritik i en och samma f�rpackning. Varmt �r det ocks�. Jag sj�lv dyrkar v�l inte mannen i fr�ga, men h�r visar han ju att han var ett charmtroll och filmen blir r�tt charmig, varm och tillfredsst�llande. Sj�lvklart gjorde han en stor inverkan p� film. I City Lights stod han ocks� f�r regin. Fotot �r njutbart och filmen �r estetiskt tilltalande. Det var ett bra val av Chaplin att g�ra en stumfilm ist�llet f�r en med ljud, just f�r att det blev s� pass aktuellt i b�rjan av 1930-talet. F�r �vrigt kanske jag inte heller �r ett j�ttestort fan av slapstick, det funkar v�l till en viss gr�ns. Jag �r v�l r�tt petig och kr�sen med min humor, d�rf�r �r detta ingenting jag sitter och garvar helvetet av mig �t, men hur det �r iscensatt ger det charm som kan locka fram n�got fniss h�r och d�r. Kort sagt, det �r trevligt.

3/5

Lo mejor de m�

Raquel ska flytta in med Tom�s. D� m�ste hon fr�ga sig vad hon �r villig att g�ra f�r k�rleken.

Ett ganska tamt och ordin�rt spanskt drama som inte bjuder p� n�got direkt speciellt. Filmens stora beh�llning �r att Tom�s �ker in p� sjukhuset och Raquels tveksamhet �ver vad hon verkligen vill, jag var dock inte beredd p� att i princip n�stan hela filmen skulle handla om just det, att Tom�s n�stan hela tiden �r p� sjukhuset. Det var ju n�stan ett plus. Tyv�rr lyckas filmen vara otillr�cklig och slutet var �ven det tveksamt. Karakt�ren Raquel lyckas f� mitt intresse, men det r�cker inte s� l�ngt.

2/5

The Rough House

Roscoe, hans fru och hans sv�rmor driver ett litet hotell. En eld startas och Roscoe f�r problem med en budb�rare. �ven polisen blir inblandade.

H�r vill man faktiskt hellre se Keaton i fokus. �n Arbuckle. Fast Arbuckle har sina stunder ocks�, i alla fall i b�rjan n�r s�ngen b�rjar brinna. Det �r slapstick och hysteriskt utan n�gon som helst riktning, The Rough House har ju inte riktigt n�gon ordentlig story ens. H�ller inte i sina 22 minuter.

2/5

Sherlock Jr.

En projektionist arbetar p� en biograf. Under en biovisning somnar han och dr�mmer om att han �r med i filmen d�r hans karakt�r �r Sherlock Holmes. N�gra p�rlor har f�rsvunnit och han f�r i uppdrag att l�sa mysteriet.

Detta var betydligt b�ttre �n The Rough House. Inte s� konstigt kanske. Tekniskt sett finns det flera detaljer och knep som �r h�rliga och kreativa f�r sin tid. Scenerna vid biljardbordet �r b�st. N�r de tv� andra m�nnen verkligen f�rs�ker g�ra det surt f�r Keaton p� diverse s�tt. En kul detalj �r att Keaton br�t nacken i den h�r filmen, men det tog ett tag innan han ins�g det. P�hittig liten rulle som var f�re sin tid. Ej att gl�mma bort.

3/5

Gi� la testa

Juan och hans familj som �r banditer tr�ffar John. John �r spr�ng�mnesexpert och p� flykt undan britterna. Juan �vertyger John om att samarbeta tillsammans och spr�nga banken i Mesa Verde.

H�r har vi ungef�r Sergio Leones alla k�nda riktlinjer. Snyggt foto, n�rbilderna (fr�mst p� p� �gon till exempel), musik av Ennio Morricone, l�ngden/tempot och en r�tt episk ber�ttelse. Man fastnar l�tt f�r karakt�rerna, Juan och John blir osams d� och d�, men till slut v�xer det �nd� fram en sorts v�nskap som man sj�lv kan uppskatta. Hela filmen varvas ocks� med tillbakablickar ur Johns liv, n�got som ger mer karakt�r till honom. Det finns lite humor och jag uppskattar den i vanlig anda n�r det g�ller Leone. �nd� utvecklas det till en lite allvarligare historia. Tycker att b�rjan �r b�st n�r b�da precis tr�ffar varandra och man f�r se hur deras lilla resa startar. I Mexiko �r det revolution och det ligger ganska mycket som grund f�r ber�ttandet.

Musiken �r ju som sagt gjord av Morricone, h�r funkar den inte alls lika bra som i Leones andra filmer, vissa bitar s�tter sig p� minnet och andra k�nns r�tt torra. Man har v�l en del f�rv�ntningar p� just den biten kanske. Det �r inte alls i klass med deras andra samarbeten. Inte heller filmen i helhet, f�r mig �r Gi� la testa l�ngt ifr�n b�de C'era una volta il West (min absoluta favorit av Leone) och "Mannen utan namn"-trilogin. Den saknar n�got ordentligt (trots att den f�r 157 minuter p� sig), men den g�r verkligen att uppskatta.

3/5

Il mio nome � Nessuno

En ung och skjutglad kille dyrkar en gammal revolverman och f�ljer efter honom.

Inte helt regisserad av Tonino Valerii, Sergio Leone hj�lper ocks� till. Henry Fonda �r bra och fl�ckfri som vanligt, men det komiska och Terence Hill f�rst�r lite. Hills karakt�r �r mest fjantig. Men det �r ju t�nkt att det ska vara s�, meningen med filmen var ju att g�ra den ultimata "sk�mtfilmen" i genren. Flera riktigt snygga och bra scener (s�rskilt scenerna Leone regisserade), Ennio Morricones musik, milj�erna och Henry Fonda r�ddar allt. Fondas karakt�r �r s� seri�s och Hills karakt�r �r s� oseri�s (som sagt), det funkar ju som kontraster, men Hill har jag lite sv�rt att uppskatta till hundra procent. En svag trea blir det just nu.

3/5

Il colosso di Rodi

En grekisk krigshj�lte bes�ker en sl�kting p� Rhodos. �ret �r 280 f. Kr och Rhodos har just byggt en stor koloss f�r att skydda staden mot fiender.

Nja, tyv�rr Leone! Det h�r �r allts� en av hans mindre k�nda verk. J�mf�r man med gubbens andra filmer �r detta ingen h�jdare alls. N�got helt annat. I Il colosso di Rodi �r det sv�rd och sandaler som g�ller. Kolossen (fr�mst) och milj�erna imponerar ju lite, men storyn �r enkel och lyckas �nd� ha sv�rt att f� n�gon bra riktning, den blir slarvigt framf�rd och n�stan r�rig ist�llet. Fotot �r f�rresten inte helt illa! N�ja, filmen saknar ett stabilt ber�ttande som h�nf�r, nu n�r den �nd� verkar vilja vara "episk". N�r sagan b�rjar n�rma sig slutet �r det i alla fall h�jdpunkten, det blir oerh�rt apokalyptiskt.

Kul att man k�nner igen Rory Calhoun och Lea Massari ur Antonionis filmer. �ven n�gon ur Dollartrilogin och en annan fr�n Tutti i colori del buio. Om man ska summera upp det �r sk�despelet lite oj�mnt, men inget som jag direkt st�r mig p� eller drar ner betyget �ver. Kanske �r Il colosso di Rodi n�got speciell i sin genre, men den h�ller inte en h�g klass alls f�r att vara Leone. Jag �r glad att han verkligen kom upp i sin topp n�gra �r senare.

2/5

Hiroshima mon amour

En fransk kvinna har tillbringat natten med en japansk man i Hiroshima. Hon �kte dit f�r att g�ra en film om fred.

Vilken otroligt vacker film i flera avseenden. Fotot, ljuss�ttningen, kameraarbetet, bildspr�ket, monologerna, manuset, dialogerna och milj�erna! Det k�nns bara full�ndat. Inledningsvis f�r vi ett galet fint montage �ver Hiroshima och alla inblandade m�nnisko�den. Till det har vi Elles monolog d�r Lui ocks� kl�mmer in ett f�tal meningar f�r att l�gga till hans egna ord. En bra start f�r filmen. En bit in f�r man se sj�lva karakt�rerna ocks�. Och oj, vilka fylliga och rika personportr�tt. St�derna Hiroshima och Nevers st�r b�da som en stor grund f�r respektive karakt�r. Vi f�r ta del av minnen, det f�rflutna, tillbakablickar, krigets p�verkan, k�rleken, �det, Frankrike och Japans roller f�r b�da och s�klart deras avsked.

�h, det finns s� mycket att s�ga. Filmen �r v�ldigt nyanserad, poetisk, r�rande och full med k�nslor. Bra sk�despel, speciellt imponerad blir jag av Eiji Okada som inte kunde franska ens, han fick bli coachad f�r att uttala meningarna och allt. Han �r ju annars med i Suna no onna och Tanin no kao, b�da tv� av dessa h�r redan till n�gra av mina favoritfilmer liksom. Emmanuelle Riva �r ocks� helt charmig i sin roll. Scenen n�r de �r p� restaurangen �r s� otroligt fin, speciellt n�r de h�ller i varandras h�nder. Eller d� n�r Elle brister ut i gr�t n�r hon ber�ttar om sina minnen och det varvas med flashbacks. Musiken �r �ven toppen, lite varierad och passar perfekt. M�ste ju s�ga att filmens icke-linj�ra narrativ passar som handen i handsken, precis som jag vill ha det! Fan, jag b�rjade ocks� t�nka p� Antonioni ibland, det k�nns som att han kan ha inspirerats av denna godingen. Kan ej g�ra n�got annat �n att s�tta en femma.

5/5

City Girl

Lem �ker till Chicago f�r att s�lja vete som hans familj har odlat p� deras g�rd i Minnesota. Han tr�ffar p� Kate d�r, de blir k�ra, gifter sig och �ker tillbaka till landet. Livet d�r blir dock inte som Kate hade t�nkt sig.

F.W. Murnau kunde det h�r. Snacka om att filmen skiftar st�mning. I b�rjan �r det fint och r�tt glatt, sedan blir tonen m�rkare och m�rkare. Slutet ska jag v�l inte avsl�ja, men det var en galet trevlig upplevelse allt som allt. Vad som f�ljer med hela tiden, det �r att storstaden och landet st�r som tv� motpoler till varandra. Som det har sagts, Murnau var en ruskigt bra ber�ttare, h�r kommer p�st�endet verkligen till sin r�tt. Han g�r det galant! Filmen �r ju cirka 90 minuter, men k�nslan blir n�stan episk och stor p� s�ttet han ber�ttar allting. Jag blir engagerad. Kate och Lem �r b�da tv� starka karakt�rer, jag ska inte gl�mma att n�mna pappan heller. Det handlar inte bara om Kate och Lems k�rlek, �ven fadern spelar en stor roll i det hela. Som tittare utvecklar man l�tt en sorts sympati till det nyk�ra paret.

Vad sjukt snygg filmen �r med! Fotot �r bland det b�sta jag har sett i en stumfilm, dessutom �r det tekniska i h�gsta klass om vi snackar om Murnau eller den h�r eran �verhuvudtaget. M�nga fina tagningar, �krarna och utomhusmilj�erna ser ruggigt fina ut. Sedan att musiken �r helt b�st precis n�r filmen startar g�r ju ingenting s�mre. City Girl �r precis ett lika vasst drama som Sunrise: A Song of Two Humans. Och d� �r det vasst! Ja, slutet rundas av lite v�l snabbt kanske, men det blir s�klart en stark fyra om vi ska summera upp det.

4/5

Gli ultimi giorni di Pompei

Glacus har varit i krig och �terv�nder till sitt hem vid berget Vesuvius. Hans far har blivit d�dad av ett g�ng maskerade banditer och nu vill han h�mnas.

Som i Il colosso di Rodi tycker jag inte att det funkar helt �t h�llet f�r Leone h�r. Det �r lite av samma visa, bara under olika tidsepoker. I Gli ultimi giorni di Pompei finns det lite av en sp�nning, just n�r Glacus �r ute efter banditerna. Kristendomen r�kar komma in i spelet med, n�got som �nd� �r till filmens f�rdel om vi t�nker p� manuset. B�de Gli ultimi giorni di Pompei och Il colosso di Rodi har lite gemensamma slut n�stan, ni som har sett b�da f�rst�r vad jag menar.

En stor svaghet ligger fortfarande i dialogen, den funkar inte speciellt bra och blir ofta tr�ttsam, just f�r att en del av det bara �r larvigt nonsens och f�r att den inte �r tillr�ckligt stark eller engagerande. Men ibland gillar jag helheten, exempelvis scenerna i tortyrkammaren. Som peplum �r filmen s�kert mer �n okej (jag g�r inget undantag f�r det), men f�r mig funkar det inte, jag ser samma sak som jag s�g i Il colosso di Rodi.

2/5