Textutmaning - Hur knyter jag an till en karakt�r (Malin)

Bloggaren Micke p� Bitgarden utlyste i mitten av f�rra veckan en textutmaning via twitter. Att alla som ville fick skriva ett inl�gg f�r hur de knyter an till spelkarakt�rer. Detta f�r att �ka f�rst�elsen i hur olika vi kan se p� spel, spelkarakt�rer och spelade. Detta �r mitt (n�got antiklimaxtiska bidrag):

Det h�r �r den tredje texten jag skriver p� ett �mne som borde vara enkelt. Resonera kring vad som f�r mig att knyta an till en spelkarakt�r. Men n�r jag t�nker p� karakt�rer som st�tt mig varmt om hj�rtat spretar personligheterna �t alla h�ll. Allt fr�n kn�pptysta Link till partglada Nathan Drake, fr�n extravaganta Bayonetta till nedtonade Quistis Trepe. M�n och kvinnor, allt d�remellan. Jag skulle vilja g�ra en text om James f�r jag led verkligen med honom och hans kamp mot sina inre demoner p� Silent Hills bakgator. Men hur ska jag kunna g�ra det, n�r jag ocks� �lskade att f� demoner att lida med flambojanta Dante?

Vad g�r att jag knyter an till en karakt�r? Jag vet inte. Jag har i �rlighetens namn ingen aning. Vad �r det som g�r att jag genom �ren knutit an till mina v�nner? De �r inte en homogen grupp, och det �r inte mina karakt�rspreferenser heller. Kanske �r det s� enkelt, eller s� komplicerat, att det �r individen som avg�r. Det jag uppskattar mest med Nathan Drake exempelvis �r just att han aldrig h�ller tyst. Hans eviga pladdrande f�r honom att k�nnas som en riktigt person, som k�nner n�got och som reagerar p� det som sker runt omkring honom p� ett realistiskt sett. D�remot s� vill jag s� l�nge jag lever inte h�ra ett knyst fr�n Link, ut�ver de vokalutrop han lagt sig till med sedan Nintendo 64-eran.

Men kanske t�nker jag helt fel. Kanske ska jag f�rs�ka t�nka bort de uppenbara, karakt�rerna med en roll och som fick sin historia ber�ttad. F�r de jag oftast k�nnt med, �r de vars historier aldrig riktigt blir bekr�ftade. Eller som aldrig f�r spela s� stor roll. Som hunden i Dragon Age: Origins, som jag klappar varje g�ng jag ser henne. Eller som Colosserna, som alla m�ste d� f�r mitt sv�rd utan att jag n�gonsin f�r veta varf�r, eller f�r deras historia ber�ttad f�r mig. Eller som Laura, som ensam i Silent Hill �r en drivande del av James historia, men som aldrig f�r ber�tta sin egen. De stora huvudkarakt�rerna f�r alltid sin uppr�ttelse, f�r alltid ta sin plats. Det jag knyter an till �r kanske minimalismen i birollernas historier, eller bara att de f�rmedlar en k�nsla som adderar till min spelhj�ltes, och d�rmed ocks� min egen, upplevelse.

Andra bidrag i textutmaningen;
V�r alldeles egna Stefan
Niklas p� Megastorm
Maria p� Layers
Familjespel
Henke aka Spelgubben
Malmer p� Spelmalmer
Oskar p� Munins Sk�rvor