KR�NIKA: Varf�r sk�ms vi?
| In under mattan it goes! |
N�r man var ung hade man ingen aning om skammens inneb�rd. P� rasterna i skolan gick vi hem till en kompis och spelade tv-spel n�r vi i sj�lva verket kunde ha stannat och pratat med flickorna. Ingen gav den m�jligheten ens en tanke. Och jag m�ste s�ga att jag sk�mts �ver alla dessa m�jligheter som g�tt till spillo p� grund av spelandet. Trots att det h�r �r en spelsida s� m�ste det omedelbart medges att det finns saker som �r b�ttre �n spel. En kille h�r p� redaktionen - Simon - har g�tt och skaffat barn (grattis till b�de honom och Gameplayers annons�rer, som blir en bes�kare rikare!). Om jag, mot f�rmodan, skulle dyka upp och erbjuda honom originalversionen av Pong i utbyte mot hans barn skulle han s�kert t�nka p� saken i n�gra minuter, men i slut�ndan hade han nog tackat nej �nd�.
Men i grund och botten �r spelandet ingenting vi borde sk�mmas f�r. Det h�nder att man �r p� en fest och n�gon fr�gar om man kanske har lite finsprit med sig och n�r man d� s�ger "Nej, jag sparar s� att jag kan k�pa Xbox 360 i sommar", s� b�rjar den personen n�stan omedelbart fundera p� vilka underliga v�rderingar man egentligen har. Hur kan jag �gna mig �t en s� hj�rnd�d aktivitet som spelande?
| Dags f�r lite snabba beslut |
Forskning har visat att spelandet bland annat har positiva effekter p� n�rminnet och n�r det kommer till att ta snabba beslut kring roterande objekt. Det sistn�mnda kanske inte k�nns som s�rskilt f�rdelaktigt om man bara ser ytligt p� saken, men vid n�rmare eftertanke �r f�rdelarna sl�ende: om man �r p� ett kebabhak och ser kebabrullen rotera likt den vanligtvis g�r s� kan man mycket snabbare besluta ang�ende huruvida man vill �ta kebab eller l�ta bli. Dessutom hade den fasansfulla bj�rnen Akakabuto i Silver Fang kunnat �verleva Silvers rotationsattack om han tidigare varit medveten om vad den modiga lilla hunden skulle f�reta sig. Han l�r ju �ngra att han inte k�pte typ Splinter Cell n�r han v�l hade chansen.
Anledningen till att m�nga sk�ms f�r sitt spelande �r f�r att de som inte sj�lva spelar s�llan visar n�gon f�rst�else f�r fenomenet. Men en s�dan sak �r ganska enkel att �ndra p�; f� med dem ut p� n�got internetcaf� och dra ig�ng Unreal Tournament. De tidigare v�lfriserade, nyrakade herrarna kommer efter den fasansfulla laddningstiden vara sk�ggiga, snacks-�tande gamers som du och jag. Och om de bara tar sig tiden att komma in i det s� �r de f�r�ndrade f�r livet.
Film och musik har inte samma problem. Alla barn kommer f�rr eller senare i kontakt med b�dadera. Det �r helt enkelt ofr�nkomligt. Spelande kan aldrig bli lika folkligt f�r det kr�ver handling innan man kan f�rst� sig p� det. En film kr�ver bara att du ser en glimt n�r n�gon tittar p� tv och n�r det kommer till musik r�cker det med att h�ra en snutt ute p� stan. S� enkelt blir aldrig spelandet och d�rf�r blir det heller aldrig lika stort och skaml�st.
| Ju fler desto mindre |
Folk som k�nner skam inf�r sitt spelande, jag sj�lv inr�knad emellan�t, borde fundera p� om det verkligen �r s� himla illa. Ist�llet f�r att d�lja intresset med att prata om en massa saker som vi �nd� inte f�rst�r oss p� - som indiepop, k�rnreaktorer (en h�jdare p� krogen) och vilka skor som egentligen passar f�r vilket �ndam�l - s� kan vi imponera och fascinera med alla v�ra kunskaper inom gamingens v�rld.
Till sist vill jag be n�gon om urs�kt. I dag n�r jag �kte inlines till centrum s� �kte jag f�rbi en kille med Mario-T-shirt. Jag s�g ner p� dig, log f�rl�jligande f�r mig sj�lv n�r jag �kt f�rbi dig, men i sj�lva verket borde jag bugat och tackat f�r din uppriktighet. Du �r i sanning en frihetsk�mpe p� samma niv� som Che Guevara eller Nelson Mandela.
Kommentarer
Jag k�nner inte igen mig n�nstans i dina beskrivningar - jag sk�ms inte alls �ver det faktum att jag �r speln�rd, snarare tv�rtom.
Jag �r en stolt gamer och st�r f�r det.
Precis som GameManiac s�ger. Man har sk�mts lite innan, men nu s� �r man mer stolt �ver att vara "n�rd". B�ttre att skryta stolt om det med ett stort leende, �n att g� och sk�mmas. Man �r den man �r.. :D
N�r jag var yngre f�rs�kte jag v�l kanske inte d�lja mitt spelande men jag talade inte �ppet om det (f�rutom om Heroes of Might and Magic 3 som till och med n�gra av mina kompisar anser �r v�rldens b�sta spel). Nu p� senare tid skiter jag i vilket. Skulle aldrig orka plocka undan n�rdsaker bara pga att en flicka kommer p� bes�k. Gillar hon inte prylarna s� kan hon v�l g� n�n annanstans?
Var f�r �vrigt p� bes�k hos en flicka en g�ng (ja, visst blir man f�rv�nad) och p� n�got s�tt hamnade jag vid hennes dator. D�r fanns b�de CS och Rome: TW och jag fr�gade varf�r hon av alla m�nniskor hade Rome: TW. Hon sk�mdes lite och sa typ: "njaaa, l�nade det av en kompis men gillade det inte."
Mitt svar: "Gillade det inte? Det �r ju askul!"
D� v�nde hon tv�rt och sk�mdes inte alls lika mycket och det visade sig snart att b�de hon och jag nog var lika mycket n�rdar, n�got jag aldrig hade gissat p� f�rhand.
Summan av historien, m�rkertalet p� gamers �r nog r�tt h�gt och om fler kan st� f�r vad de g�r s� visar det sig nog snart att vi alla �r lika goda k�lsupare och d� kan vi alla vara glada. No?
Jag t�nker som bjorehag. Om en tjej inte gillar spel s� m� det vara s�, st� f�r det att du gillar dem liksom! D�lj inte att ditt st�rsta intresse �r spel, d� �r du bara o�rlig, och det vill man ju inte vara
Sk�ms du f�r det du g�r? Se �ver din v�nskapskrets eller byt hobby. Jag har tonvis med spel hemma, har aldrig sk�mst eller g�mt n�got vid en fest.
Hmm.. japanska otakus (n�rdar) kl�r ju sig p� ett visst s�tt och beter sig p� ett visst s�tt som starkt st�r f�r n�gonting "svettn�rdigt" som min kompis kallar det och �ven om m�nga p� n�got s�tt utstr�lar sitt intresse genom val av kl�der, s�tt att bete sig eller whatever s� �r det ju en stor skala som nuf�rtiden bryter mot den "gamla" bilden av gamers. Man kan ju vara som man vill liksom. Roligare �r att �ven om denna artikel fokuserar p� hur en gamer uppfattas av andra, s� finns det ju segregering �ven bland gamers. Tr�ffade en grupp norska gamers med Pippi L�ngstrump-h�r som starkt led av Simpsons "Comic-book Guy"-syndromet. Elitistiskt dissade dom andra "inte lika erfarna" gamers och snackade om att som dedikerad gamer s� skulle ha vetskap om ditten � datten och ha spelat det � det och skina med sina robes (spelkl�der?). Tycker definitivt att man ska st� f�r sitt spelande men om man beter sig som typerna jag tr�ffade i Norge s� borde man sk�mmas! PS: tappade tr�den helt � h�llet.. -_-;
Jag ser mig absolut inte som n�rd. Den mentaliteten �r inte en del av mig. D�remot f�ljer jag definitivt inte diverse normer r�rande hur man b�r vara och bete sig. Vissa gillar det och blir mer nyfikna, och andra blir os�kra av det. Men att f�rneka vem man �r brukar funka s�mre, och st�r man inte f�r spel s� kommer de aldrig heller f� allm�n respekt. Sex appeal handlar halvt om vad man har och halvt om vad man tror man har, som det s�gs..
"Svettn�rdigt" var ett j�kligt bra uttryck, graderar skalan p� n�got s�tt. ![[y]](gfx/smilies/thumbup.gif){kind=small}
H�ller med remag! K�nner du en skam �ver att nyttja en hobby som �nd� tv-spel �r s� borde du nog ta och t�nka om. En hobby �r ett val man g�r i livet och d�rmed inget man ska sk�mmas f�r. V�lkommen till 2010!
oj jag orkar inte ens kommentera det h�r :p.
H�ller inte med, jag sk�ms inte och det b�r ingen annan heller g�ra.
Skitsnack :p
Jag �r bara en liten hobbygamer nuf�rtiden. S� jag sk�ms v�l inte f�r n�got direkt. Sen har jag bara casual-spel som GH, Buzz, FIFA och DJ Hero, s� det �r inget man sopar under mattan, eftersom varenda j�kel vet vilka alla liren �r.
Har alltd spelat spel sen jag var liten och faktiskt aldrig n�gonsin sk�mts �ver det eller sopat det under matan n�r folk fr�gat om mina intressen, sen har jag visserligen fler intressen �n spel, har heller aldrig f�tt n�got negativt bem�tande n�r jag pratat om att jag spelar heller.
eller det var v�l ett tag i gymnasiet n�r man var en 18-19 och farsan klagade att vi (jag och min kompisar) spelade alldeles f�r mycket och borde g�ra annat, efter att han klagat och tjatat alldeles f�r mycket s� reste jag mig bara fr�n stolen och gick mot ytterd�rren varp� han fr�gade vad jag skulle g�ra och jag svarade att jag nog skulle g� ner till stan och se om man kunde hitta n�gon som s�lde knark ist�llet sen dess har han b�rjat inse att det h�r med tv spel som intresse �r r�tt bra hehe
Jag undrar mest varf�r man f�rs�ker motivera sitt spelande med att det ger b�ttre reflexer eller andra f�rdigheter. Att spela enbart f�r n�jes skull r�cker gott. Vi har �ndl�st mycket roligare �n m�nga andra som inte tagit steget in i spelens v�rld �n och det �r v�l motivering nog? Inte ska vi v�lja hobby utifr�n vad andra tycker om den.
Det �r �ven intressant att popul�ra spel skulle vara mer okej �n de i allm�nhetens �gon ok�nda. Kommer jag hem till n�gon och beaktar deras skivsamling blir jag vansinnigt besviken om den bara best�r av topplistealbum och singlar. Samma med filmer, b�cker och all �vrig kultur ocks�.
Hm jag tyckte inte heller att jag h�ll med Lerkot n�r jag b�rjade l�sa, men efter att jag l�st hela texten ins�g jag att jag i vissa sammanhang visst maskerat exakt hur n�rdig jag faktiskt �r. Det �r inte s� att jag sk�ms f�r det, men jag kan �nd� k�nna av i vissa sammanhang att jag f�r en st�mpel p� mig som inte �r �nskv�rd, exempelvis n�r jag pratar politik i Marvel-referenser. Jag har ocks� blivit dumf�rklarad f�r hur mycket pengar jag l�gger p� spel, som jag skulle kunna l�gga p� "vettigare" saker, s� som resor och en ordentlig jacka. Jag pratar og�rna kostnader f�r spelintresse med folk som inte �r gamers sj�lva, f�r jag har m�rkt under �ren att det �r en ganska k�nslig fr�ga. Om man enbart umg�s med andra gamers m�rker man s�kerligen inte av det h�r, men mycket handlar om vad majoriteten (dvs icke-gamers) tycker det �r v�rt att spendera sin tid p�.
S� �ven om jag aldrig sk�mts �ver att vara n�rd (jag har tre tr�jor som proklamerar det i skrift och en hel del andra plagg med nintendo och marvel) s� har jag absolut anpassat niv�n p� min n�rdighet i vissa sammanhang.
Malin; d�r har du en po�ng. Just det d�r med kostnaderna �r en punkt som v�ldigt f� faktiskt har f�rst�else f�r. Ofta h�js ett �gonbryn eller tv� n�r man f�rklarar vad ett spel kostar.
Samma m�nniskor tycker det �r okej att kasta ut samma summa som en ps3a kostar p� en jacka...det �r f�r mig sjukt. S� jag f�rst�r hur de t�nker n�r jag gladeligen hostar upp 700 sp�nn f�r ett nytt spel, men fnyser n�r jag ska betala samma summa f�r ett par skor
Malin; d�r har du en po�ng. Just det d�r med kostnaderna �r en punkt som v�ldigt f� faktiskt har f�rst�else f�r. Ofta h�js ett �gonbryn eller tv� n�r man f�rklarar vad ett spel kostar.
Samma m�nniskor tycker det �r okej att kasta ut samma summa som en ps3a kostar p� en jacka...det �r f�r mig sjukt. S� jag f�rst�r hur de t�nker n�r jag gladeligen hostar upp 700 sp�nn f�r ett nytt spel, men fnyser n�r jag ska betala samma summa f�r ett par skor
�h, vi gamers �r inte v�rre p� n�got s�tt �n folk som t.ex spenderar halva sitt liv med att titta p� filmer, problemet �r att folk i allm�nhet har mer f�rst�else f�r folk som spenderar sina besparingar p� ett eget filmbibliotek �n folk som vill skapa sig ett spelbibliotek hemma.
Sj�lv har jag aldrig sk�mts �ver att kalla mig sj�lv gamer. Jag spelar spel, jag spenderar inte varje vaken stund med en bok i handen. Jag lyssnar inte p� musik varje ledig stund eller ser p� film varenda kv�ll.
Jag spelar spel, that's what I do. Och inte spelar det n�gon roll
vilka spel jag spelar heller. Gillar jag n�got �r det klart jag k�per det och spelar det, oavsett vad folk ska tycka. Jag ser t.ex. inte problemet med Pro Cycling Manager.
Vi har inget att sk�mmas �ver �ver huvud taget.
Jag tror att mycket av det vi gamers upplever som "f�rdomar" har att g�ra med de tolkningar mainstreamomv�rlden l�gger i typen av konsumerad kultur.
Film �r ett socialt medium, eller det uppfattas i alla fall (r�tt felaktigt) som det. Det tolkas ocks� som en finare typ kultur och den �r dessutom mer vedertagen hos gemene man. Exempelvis v�ld och sex i spel ses inte p� med lika mycket moralpanik som samma element i spel eller litteratur.
Att intressera sig f�r b�cker �r osocialt men allm�nbildande och ses d�rf�r som helt okey.
Musik �r ofta kreativt, och dessutom gillar ALLA musik. N�stan.
Spel d�remot uppfattas l�tt som n�got osocialt (fast det egentligen �r mer socialt �n exempelvis film) och det finns ocks� en uppfattning om att det �r ganska hj�rnd�tt, bara explosioner och nakna br�st �verallt. Och �r det inte det �r det besatthet av WoW (l�s: extrem verklighetsflykt) eller barnsligt, som Mario.
Samma problem kan ses om man, som jag, intresserar sig f�r graphic novels (och dessutom skriver graphic novels ist�llet f�r "serier"). Det �r st�rt om�jligt att f�rs�ka f�rklara seriers enorma ber�ttarf�rm�ga f�r folk som t�nker "Bamse" och "Fantomen" n�r jag f�rs�ker prata om "Ghost world". D�r kan vi snacka f�rdomar!
Man kan ju p�verka folks syn genom hur man framst�ller sig sj�lv och f�r sin talan. Man kan ju vara p� ett s�tt som helt bryter mot folks traditionella syn p� gamers genom hur man kl�r sig eller s�tt att vara och ist�llet f�r att dra sig undan och sk�mmas n�r "andra" f�rl�jligar �mnet s� backa upp det med en passion stor nog att bryta ner de konservativa bojorna hos non-gamers. Personligen gillar jag att diskutera �mnet som n�got som �r "trendigt och allm�nbildande" nuf�rtiden. N�gra av mina meriter h�r �r bland annat att jag har gjort b�da mina f�r�ldrar till speln�rdar. Morsan spelar NDS och farsan Age of Empires p� PC. Min japanska l�rare spelar nu Mario Galaxy till Wii och min media l�rare lirar GTA IV och spr�nger saker. Har �ven d� och d� haft "speldejter". S�ger efter bion: "Du vill inte f�lja med hem � spela lite TV-spel?". Inget fel med det fast det �r jobbigt under speldejten att f�rlora p� flit.. -__-
Bra kr�nika =) , visst jag har alltid spelat spel i "hemlighet" det var f�r ett �r sen n�r mitt intresse bara v�xte o v�xte som jag "kom ut ur garderoben" som n�rd.. eller kalla det vad ni vill.
Att vara tjej och spela spel har inte alltid varit s� accepterat speciellt inte av tjejer d� man ans�gs som konstig eller s� menade dom p� att jag endast spelade spel f�r att f� pojkarnas uppm�rksamhet.
Spelv�rlden v�xer och jag tycker absolut inte vi ska sk�mmas �ver v�ra intressen och sysslor. Jag vet m�nga som g�mmer spelen n�r dejten ska komma �ver men d� f�r man inte reda p� vad han/hon tycker om det heller. Om jag ska �ver till n�gon grabb s� �r det f�rsta jag unders�ker n�r jag kommer hem till han vad han har f�r konstoller och om han har n�gra roliga spel, eftersom det �r s�n stor del av mig HAHA ! :D Hare g�tt !
Ja gud ja, som tjej som spelar �r det ofta kr�ngligare med andra tjejer. Oftast kring n�r de f�r reda p� hur mycket pengar intresset faktiskt kostar.
Jag har sk�mts m�nga g�nger, men nuf�rtiden f�rs�ker jag undvika det och f�rs�ker vara en stolt "n�rd" som kan festa och kan g�ra andra saker.
Stort plus f�r din text!:D