Har vi gamers blivit lata?

Spel som saknar en bra sparfunktion, s� man inte kan bevara sin framg�ng i stort sett n�r som helst, tycker jag �r ytterst irriterande. Jag vill inte spela i flera timmar f�r att pl�tsligt d� och sedan tvingas spela om allting, vilket �r anledningen till varf�r jag sparar s� ofta som tillf�lle ges. De g�nger jag fastnar i ett spel s� f�rs�ker jag alltid komma p� l�sningen sj�lv, f�r tillfredst�llelsen �r enorm n�r jag �ntligen lyckas ta mig f�rbi ett till synes om�jligt hinder p� eget bev�g. Dock upplever jag �ven stor frustration av att k�ra fast och om jag inte lyckas finna en l�sning inom rimlig tid (typ n�gra timmar) s� tr�ttnar jag tillslut och kapitulerar. D� kommer Internet v�l till pass f�r d�r vet jag att det finns andra spelare som �r duktigare �n mig. Jag vet att n�gon av dem har skrivit minst en riktigt bra och utf�rlig guide som �r till hj�lp f�r att ta mig vidare. Visst, det �r p� gr�nsen till fusk, men �n�den har ingen lag� som man brukar s�ga.

P� det glada 80-talet, i tv-spelens vagga, fanns ingen funktion som automatiskt sparade din framg�ng. Hela spelomg�ngen raderades faktiskt s� fort man st�ngde av konsolen, s� den enda m�jligheten f�r att spara var genom att skriva ner en kod man fick i spelet � om n�gon s�dan funktion fanns �verhuvudtaget. Det gjorde man p� det gamla hederliga s�ttet med papper och penna och sedan g�llde det att h�lla ordning p� alla koder som man skrivit ner. N�r man ville ta upp spelandet igen s� var man allts� tvungen att leta fram r�tt kod och skriva in den f�r att f� forts�tta d�r man avslutade sin spelomg�ng. Sedan fr�lstes vi som tur �r med batteriminnet och det var d� m�jligt att spara allt man utf�rt p� sj�lva spelkassetten ist�llet, vilket b�ddade f�r st�rre och mer komplexa spel �n tidigare.

I dagens maffiga �ventyr-, roll- och actionspel s� r�cker det med att trycka p� en knapp s� f�r man genast upp en �versiktlig karta �ver spelv�rlden. Den funktionen har inte heller alltid funnits. Hade man tur s� medf�ljde en stilig papperskarta i spelkartongen, annars var man tvungen att memorera varenda liten del av v�rlden, eller rita upp en egen karta f�r hand. Det var inte bara tidskr�vande utan det var faktiskt �ven en del av sj�lva speln�jet. Ibland lade jag ner n�stan lika mycket tid p� att rita kartor och skriva minnesanteckningar som sj�lva spelandet. Det g�r jag inte nu f�r tiden eftersom det inte l�ngre �r n�gonting som kr�vs av mig som spelare, det enda jag beh�ver g�ra �r att trycka p� en knapp.

Internet, som vi idag mer eller mindre tar f�r givet, var l�ngtifr�n tillg�ngligt f�r den stora massan och att googla efter spelfusk, guider och kartor var inte m�jligt d�. Vi var tvungna att klara oss utan s�dant och ist�llet f�rlita oss p� v�r egen f�rm�ga att klura ut l�sningar. Det fanns dock m�natliga speltidningar d�r man kunde skicka in brev (ni vet s�nt d�r frankerat pappersbrev som skrevs med bl�ck- eller blyertspenna) och st�lla fr�gor till tidningens spelexperter. Hade man tur s� fick man svar n�gon m�nad senare, annars var man tvungen att forts�tta slita sitt h�r eller fr�ga v�nner och bekanta om de visste hur man skulle g�ra f�r att besegra den d�r sv�ra bossen eller var man kunde hitta just det objektet som kr�vdes f�r att ta sig vidare.

P� senare tid har jag reflekterat �ver att det �r m�nga (inklusive mig) som gn�ller s� fort ett spel saknar automatisk sparfunktion och d�rf�r tvingar oss spela om stora delar av spelet. I k�nda spelklassiker som Super Mario Bros, Sonic the Hedgehog, Mega Man och Castlevania s� var man tvungen att ta sig igenom hela spelet under en sittning f�r att klara det. Vi beh�ver inte l�ngre f�ra anteckningar, rita kartor, spela om fr�n b�rjan, fr�ga kompisar om r�d eller skriva brev till speltidningar. F�r att p� n�got s�tt knyta ihop s�cken och summera det hela s� m�ste jag fr�ga er; har vi gamers blivit lata?